47 distans och DMI hade lovat västliga vindar och 5-8 m/s. De hade fel. Igen. Västliga vindar ja men mera mellan 10 och 15 så tillsammans med plattläns blev det till att stötta med maskin när vi lämnade Skagen för att mellanlanda hemma i ett par nätter.

Halv åtta skulle vi och två av de tre båtarna som låg utanpå oss lämna Skagen. Vad vi inte hade räknat med var Tysken som hade kommit under natten och klivit i land. Båten var alltså tom. Nu löste det sig bra och den näst yttersta båten tog tyskbåten bredvid sig när vi anda lade loss. Tur att vinden inte hade kommit än vid den manövern.

Solen sken och vi var laddade för en härlig hemsegling. Det skulle bli Sintras längsta etapp någonsin och vi var lite nyfikna på hur hon skulle hantera ca 7 timmar utan ”kisspaus”. Det hade vi inte behövt bekymra oss för alls. Hon sov sig mest igenom dagen med några få förflyttningar. Vet nu att även hundar kan det här med låg tyngdpunkt när det gungar mycket. De där 5-8 m/s blev ju lite mer än vi hade tänkt.

Redan vid den danska gränsen kunde vi se Marstrands Fästning i horisonten och när vi väl passerade Åstol och Dyrön lade sig sjön tillslut. Dock var det där de starkaste puffarna kom. In alles blev det dock en härlig dag på sjön – igen. Och igen glömde vi bort det här med solskyddfaktor. Det känns lite i ansiktet måste jag medge.