Hade båten inte varit på land hade vi nog varit ute den här helgen. Höst men på gränsen till vinter med riktigt kalla nätter är vad vi har haft i helgen. Allt toppat med blå himmel och en rund lysande sak på himlen. Den hade nog många med mig velat se lite mer av.
Det var fortfarande minusgrader när vi åkte hemifrån och både halsduk och mössa var på. Frysa har jag slutat upp med sedan jag blev vuxen :-). Mössan valde jag dock att plocka av mig innan vi lämnade bilen när termometern visade på fem plusgrader.
Tillsammans med Sintras bror Rufus och dennes matte fick vi en härlig skogspromenad och kunde njuta av en väldigt vacker skog där frosten stundtals låg tjock men där solen också sken genom trädtopparna och ner på en färgrik natur. Hösten när den är som vackrast…
en lisa i livet 