Plötsligt händer det. En vindprognos utan tvåsiffriga (höga) vindstyrketal. Prognosen har vi kunnat ana och efter sex nätter (!) i Sæby var det dags att ta sig över Kattegatt till den svenska kusten. Torsdag/fredag skulle det visst blåsa lite mycket igen så det gällde att utnyttja luckan.

Vi vaknade tidigare än vi egentligen hade tänkt oss och när vi tittade ut möttes vi av en fantastisk soluppgång. Redan under kvällen och natten hade vi reagerat på ljudet. Eller egentligen frånvaron av ljudet. Det är mycket som låter i en båt när det blåser men nu hade det stillnat.

Tjugo över sex lade vi loss och styrde mot Sverige. Vi rullade ut allt vi hade och såg fram emot en fin dag på havet. Tyvärr fyllde inte genuan någon funktion eftersom vinden kom ganska mycket bakifrån så vi valde att rulla in den och stötta med motorn istället. Med Sintra ombord räcker det med de timmar det ändå skulle bli och att sicksacka hade tagit längre tid. Nu fick vi ändå det bästa för alla. Både segling och att komma fram snabbast möjligt.

Vi visste att vi hade en plats på Öckerö men valde ändå att titta in på Grötö för att se om det fanns plats och till vår förvåning var det bara en båt där. Tio minuter efter att vi hade lagt till var det dock fullt. Tur ska man ha.

Efter sol och bad, god mat och en dag på sjön kommer vi nu att sova gott.