Jag kan bara inte låta bli att fascineras över hur många spaltmeter som skrivs om ”mirakeldieten” 5:2. Lika många spaltmeter som det tidigare har skrivits och som istället gällt GI, LCHF och andra dieter som varit inne just då. Att det är för att det finns ett stort intresse kring ämnet är rätt självklart men det som är intressant i sammanhanget är att jag som människa mer eller mindre idiotförklaras av de som går ut och varnar för de olika metoderna, eller mirakeldieterna som de också kallas.

Med 5:2 säger man nu att jag kan bli antingen bulimiker eller anorektiker eller kanske båda två, om jag nu väljer att läsa alla varningar ordagrant…

Inte kan det väl vara så att mitt sunda förnuft försvinner om jag väljer att äta enligt 5:2? Det sunda förnuftet som säger att det inte handlar om att svälta sig en dagen för att hetsäta nästa. Det sunda förnuftet som säger att jag äter lite mindre ena dagen och vanligt nästa. Det sunda förnuftet som säger att två av veckans sju dagar håller jag lite extra koll på vad jag äter och övriga dagar äter jag normalt, om det är en viktminskning jag vill åt. Två dagar när jag kan äta två lagade mål om dagen (och en lätt frukost) om jag planerar lite extra. Det finns mycket mat som ryms inom de 500 (600) kalorierna som man får äta en 2-dag. Förresten – Kan vi inte bara sluta kalla det för svältdagar och ätardagar. Kan vi inte istället kalla det  för 2-dag och vanlig dag och inte heller göra det så komplicerat. Använd ditt sunda förnuft istället. Det finns det inga kalorier i…