Helt spontant och relativt oplanerat blev det till slut fem welshar med tillhörande familjer som som träffades på golfklubbens parkering för att sedan åka vidare rätt ut i skogen. Ut i skogen där vi trodde att vi skulle vara ensamma men där många husbilar redan hade parkerat 🙂

Nu skulle vi inte stanna vid parkeringen utan vi gick åt ett annat håll och fick härliga timmar i skogen tillsammans med hundar som lekte lyckligt, klättrade i träd, simmade, kappades om pinnar och till och med fikade. Sintra trivdes som fisken i vattnet och njöt i fulla drag. Hon var konstant längst fram och hos oss samtidigt. Av alla hundar som var med tror jag att hon avverkade mest distans. Att få springa lös är verkligen dessa hundars rätta element. Aldrig långt bort och hela tiden med full koll på var vi är. Ja, och så med ett leende från öra till öra förstås.

Tuffaste utmaningen var att fånga alla hundarna på samma bild. Fem stycken. Planen att få dem att sitta fint i vindskyddet fick vi skrota så istället fick det bli en springbild. Glada springande Welsh springerspaniels!

Av rapportera jag fick efter promenade somnade Rifus, Kira, Viggo och Bella lika gott som Sintra när de kom hem.