Vi fick ju inte ta med oss de skålar vi blåste eftersom de skulle svalna under kontrollerade former. Med hjälp av de fotografier vi tog under aktiviteten har vi ändå försökt att förstå hur de skulle se ut. Eller snarare hur sneda de skulle vara. Vi hade våra olika teorier. Allt ifrån makens skål med sk ”muffintop” till att min skulle luta väldigt mycket.

Idag hämtade äldsta dottern dem och vi fick äntligen se dem. Ok – bara på foto men ändå. Våra gissningar visade sig stämma alldeles perfekt. Makens skål har en ”muffintop”, min skål lutar ikapp med lutande tornet i Pisa och äldsta dotterns var mest symmetrisk.

Vi är nog ändå alla överens om att vackrare skålar har vi aldrig skådat och de kommer att pryda sin plats på bordet.

Nu återstår att se om Kosta eller Orrefors hör av sig och vill massproducera dem.