Fyra dagar har hon varit där. Fyra morgnar har jag lämnat och fyra eftermiddagar har jag hämtat. Idag var det femte dagen som Sintra skulle till sitt hundagis.
Att hon har det bra tvivlar jag inte en sekund på och hon är helt slut när hon kommer därifrån. Oftast somnar hon mitt ibland oss och det tar typ två sekunder från det att hon har lagt sig tillrätta.
Ändå var det väldigt roligt (och skönt) att se hur hon ville dit i morse. Redan när yngsta dottern sade ordet ”dagis” reagerade hon. Hon rusade ut i hallen och började snurra vid ytterdörren. Några små korta gnäll kom också och väl framme vid dagiset hade hon bråttom in. Så bråttom att hon nästan blev lite frustrerad på mig när jag inte fick av henne halsbandet fort nog.
Måste säga att det känns bra. Lika bra som när döttrarna trivdes på sina dagis, förlåt, förskolor, när de var små. Man vill ju att de små ska ha det bra och trivas och trivas och har det bra verkar stämma även med Sintra.