Lite surt är det. Att precis när man kommit igång ordentligt med träningen igen, träning som funkar för knäet, åka på en skada. Först trodde jag att det var kramp i vaden men det visade sig istället vara en muskelbristning så nu borde jag vila.

Vila vaden tänker jag och försöker komma på hur jag kan träna ändå utan att belasta vaden. Lillebror föreslog simning, med flytboj runt benen. Nä, simning går bort… 🙂

Istället för ett MRL- och CX-pass fick det blir gymmet. Utmaningen var uppvärmningen. Bandet, crosstrainern, roddmaskinen, allt gick bort. Cykeln fick det bli. Med ena foten fast i korgen och den andra bara löst ovanpå den andra trampan. Varm blev jag och förhoppningsvis förvärrade jag inte skadan. Det gjorde i alla fall inte ont.

Men visst är det konstigt. När jag är bokad på ett pass, då kommer jag iväg men när jag ska till gymmet, då är jag som fastklistrat i soffan. Klapp på axeln för att jag tog mig iväg – även efter att kompisen som skulle med hade meddelat att hon satt fast på jobbet.

Imorgon har vi ny dejt. För lite lättare går de om man är två.