Vi lär känna varandra

Men oj så lycklig Gnista är över att Philip har flyttat hem till oss. Hon ler och skuttar omkring honom hela tiden. Vi är också glada så klart.

Gårdagen var väldigt mycket en ”lärakänna-dag” för oss alla och det märktes även på Gnista. Hon fjäskade och kastade leksaker på honom. Ibland ville han leka och ibland var han tydlig med att han inte ville det. Den pinne som hon hade tagit fram åt honom och också tuggat lite på ville han tex ha i fred när han väl kom på att ta den och när han sov i soffan ville han inte bli störd och mullrade lite. Då backade hon och tittade bedjande på honom med stora ledsna ögon. De håller på och sätter sina spelregler och det är intressant och roligt att se att de är så duktiga på det båda två.

 
Philip är nog klar med att ha undersökt tomten och Gnistas guidning verkar ha uppskattats. De har varit precis överallt. I buskarna i slänten, längs med hela häcken/staketet, vid björken och på framsidan. Då och då lyckades Gnista leka igång honom och de rusade kors och tvärs genom trädgården så grenar och löv flög. Jag satt på altanen och log från öra till öra.

   
 Det blev en biltur till hundaffären också och Philip fick ett sprillans nytt halsband. Lite gjorde vi bilturen för att han ska få vänja sig vid buren och han hoppade in i den utan problem och lade sig ner direkt. Det var också skönt att se. Likaså hoppade han över till båten när vi åkte dit. Vi var bara där en kort stund och mest då för att han skulle ha varit där. Även på båten ville Gnista visa honom ”allt”. Hon hoppade runt liksom lite för att visa att såhär gör man här och här kan man gå och står man såhär ser man jättebra. Nästa gång får Philip följa med själv istället och då ska han få komma ner i båten också.

   
 Behöver jag säga att han somnade som en stock? Och givetvis lade Gnista sig så nära hon bara kunde. 

   

 I morse vaknade jag av att det var fullt hundbus. Båda hundarna var på lekhumör och de studsade mellan möblerna. Gnista fick in en riktig fullträff när hon hoppade från soffan och landade på Philips rygg. Båda verkade lika förvånade och leken fortsatte en bra stund. En riktigt bra början på dagen.

Ikväll blir det hundkurs. Jag har anmält mig och honom till Vardagslydnad. Inte för att han inte kan det utan för att han och jag ska få en chans att ”bonda” ännu mer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s