För att ”bonda” med Philip anmälde jag oss till en kurs i vardagslydnad. Det där med att coachas lite extra i kontakt känner jag är en mycket viktig pusselbit för att det här ska bli bra på alla sätt. Ja, och så är det det här med koppelpromenader i kombination med rasen Welsh springer spaniel. 

Och oj vad bra det gick. Philip är verkligen jätteduktig. Både med kontakten och med koppelpromenerandet. Trots 10 andra hundar och en älg (!) i skogen gick han mer eller mindre exemplariskt efter att vi alla hade fått lite råd och tips. Att han överhuvud taget orkade sin mat när vi kom hem ät nästan en gåta, så mycket godis som han belönades med. 

Nu är frågan vem som är tröttast? Han eller jag…