Även om somlig i familjen mumlar om vår passar jag på att njuta av vintern vi har. 

Som i måndags. Kallt och soligt. Vackert och krispigt. När jag tog en promenad på lunchen kändes solen lite varm men det nöp i kinderna. 

När vädret är så fint brukar solnedgången bli minst lika fin och måndagens var inget undantag. 

Gårdagen bjöd på mystisk dimma och det var alla nyanser av grått som man kunde tänka sig. Även det vackert på sitt sätt. 

Fram på eftermiddagen lättade dimman och bjöd på något av det vackraste jag sett på länge. 

Hade tänkt ta med systemkameran men istället fick mobilen göra jobbet. Den bästa kameran är ju ändå den man har med sig. 

Även idag var det fint men nu lite varmare och tyvärr blev det plusgrader. Hade jag fått önska hade minusgraderna och det fina vädret fått stanna. 

Istället njuter jag av vackerheten som den är. När den är.