Författare: en lisa i livet

I alla fall halva dagen.

I Värmland bor en nätvän (som jag lärt känna via bloggen och Instagram). jag skickade ett meddelande och föreslog en dejt. Hon nappade och vi bestämde att vi skulle ses på Rotnäs gård. Enligt henne hade de både finska pinnar och pizza där och mer behövs ju inte.

Jag sloh till på en tryffelpizza och en finsk pinne till kaffet. Högsta betyg från mig men det är svårt att inte bli nöjd när både väder, miljö och sällskap är det bästa.

Tänk – hade jag inte haft den här bloggen hade jag inte vetat om att hon fanns. Det börjar bli en trafition att vi ses på sommaren, undra var det blir nästa år?

Jag hann med en stund i solstolen på eftermiddagen. Inatt har det ösregnat.

Efter en natt med ganska mycket regn var det dags för lite kultur och historia igen. Jag bokade en guidad visning på Zorngården. Huset där Anders Zorn och hans fru Karin byggde och bodde i. Återigen var det fotoförbud inomhus- tyvärr. Men helt klart sevärt och intressant. De hade Sveriges första rostfria diskbänk, dammsugare, elektriskt kylskåp och även en egenimporterad varmvattenberedare som på sikt även gjorde att de kunde ha centralvärme. Återigen – väl värt ett besök.

Och inte kan man vara i Mora utan att besöka vasaloppsmålet

Sen körde vi den korta biten till Orsa där vi faktiskt fick sol igen

Som så många andra såg jag programmet Bröderna Noréns underbara resa i våras. Där var långbryggan i Rättvik med så den hamnade på listan att besöka under vår resa i Dalarna.

Bryggan är världens längsta träkonstruktion och hela 628 meter. Byggdes 1865 men fick byggas om 1992 efter att isen förstört den. Vi promenerade både ut och in i blåsten.

Ytterligare ett ställe vi inte hade kommit till under tiden vi hade segelbåt

I Rättvik ligger också Nittsjö keramik och det kunde ha blivit riktigt dyrt. Jag är väldigt svag för just keramik. Nu blev det bara två skålar.

Maken däremot fick bingo på en loppmarknad intill

En gammal brödrost. Fullt fungerande. Just en sådan fick hans föräldrar i bröllopspresent men hade tagit slut och finns inte längre kvar i hans föräldrahem

Vi kom även vägen om Nusnäs och turistade oss lite bland dalahästar.

När vi kommit fram till Mora hade det bästa av sommarvädret nått oss och regnet trummade mot taket på husbilen. Temperaturen sjönk också men vi hade det varmt och skönt.

I mars 1992 var jag med min farmor på Nationalmuseum i Stockholm och tittade på tavlor av Carl Larsson. Sedan dess har jag velat komma till Sundborn där gården som han fick av sin svärfar finns. Många av hans tavlor har motiv därifrån. Igår kom jag dit Det är bara på guidade visningar man får se det inomhus så så fick det bli. Eftersom det är en privatbostad och släkt fortfarande bor där är det fotoförbud inomhus. Istället får jag försöka minnas interiören. Köpte dessutom boken Ett Hem som innehåller bilder på miljöerna.

Idag sotar jag för den guidade visningen och är upplevelsebakis.

Igår klädde vi upp oss lite och gick på campingens underhållning.

De var tre stycken, två tjejer och en kille, som körde covers på svenska artisters låtar som medleyn. Smart sätt att få klämt in många låtar på kort tid.

Kanske inte det bästa vi någonsin sett men rätt charmigt faktiskt.