Äldsta dottern kom på besök i helgen. Överraskningsbesök. Tanken var att vi skulle ut med båten. Tanken var därför inte att mamman skulle vara sjuk.
Men….
Maken, dottern och Philip lämnade sjuklingen hemma och av bilderna som jag får av dem att döma har de det jättebra.
Om jag är bitter?
Jo – lite. Men mest glad för deras skull.
(Bilderna lånade från maken och dottern)
Vi har köpt en ny matgrupp till altanen och jag tänkte att våra gamla möbler kanske skulle kunna komma till nytta hos någon annan ett tag. Visst att de var slitna och sneda men ändå fullt funktionsdugliga.
Facebook är bra för sånt och jag lade ut möblerna (gratis mot hämtning) i tre grupper och två minuter senare var de tingade och ytterligare en timme senare hämtade. Intresset för möblerna visade sig vara stort och många ville ha dem och ”köade” som det visst heter i sådana grupper. Jag märkte mina inlägg med sålda och då hände det. Jag fick ett meddelande i ganska elak ton där avsändaren ville att jag skulle bevisa att den som fått möblerna hade varit först…
Alltså????
Vad hände där och varför blev jag inte ens förvånad?
Jag visste inte att man kunde få influensa på våren/sommaren. Av någon anledning hade jag fått för mig att det hörde höst och vinter till.
Tji fick jag.
En vecka senare är jag fortfarande inte bra och jag fick till och med ta mig till läkare. Domen? Influensa med påföljden akut övre luftrörsinflammation och sjukskrivning till mitten av nästa vecka.
Suck.
Hon gjorde det! Hon bestämde sig och jag borde ju, av erfarenhet, veta att när hon gör det så fixar hon det också. Som när hon bestämde sig för att hon kunde cykla utan stödhjul och bara satte sig på cykeln och trampade iväg. Eller när hon hon sade att hon visst kunde simma och en vecka senare simmade hem simborgarmärket.
Den här gången var det körkortet som hon för några veckor sedan bestämde sig för att fixa. Teoriprovet igår och uppkörningen idag och hon satte båda! På första försöket precis enligt plan.
Hon är lång i vanliga fall men idag växte hon ytterligare. Så målmedvetet. Så starkt. Så väl värt!
Nu gäller det att hon hittar en billig och bra bil att köpa så att jag får tillbaka min.
(Att ta körkort har varit en jätteutmaning för henne. Julen 20111 var hon med om en trafikolycka där bilen hon åkte i blev påkörd från sidan. Den sida som hon satt på. Dottern hade efter det svårt att överhuvudtaget åka bil så att hon nu tagit körkort är stort. Supermegastort!)
När jag vaknade och såg att klockan bara var tjugo över sju försökte jag intensivt somna om igen. Gästerna från lördagen lämnade inte förrän strax före (noll)tre och fyra timmars sömn brukar jag inte klara mig på.
Det gick sådär att somna om men vi låg och drog oss rätt länge innan vi åt frukost och sen lade vi oss en stund till innan bi drog igång dagen. Philip hade nog helst stannat i sängen hela dagen. Han var nog den som var tröttast av oss.
Promenaden med en vän jag inte träffat på länge var precis vad som behövdes idag. Hon har Sintras kullbror Rufus och jag är riktigt glad att Philip och han funkar ihop.
Lite spontant träffade vi ytterligare två welshar så det blev massa bus.
Resten av dagen blev det soffan och lite Narcos.
Långt efter alla andra ser vi serien och jag inser att jag levde mitt i det som hände i Colombia 1983-1984. Minns händelser och åkte bl a förbi avspärrningarna efter justitieministerns dödsskjutning och kommer ihåg bilen. Reality strikes kan man säga…
Nu sova, även om det fortfarande är ljust ute.
en lisa i livet 