Författare: en lisa i livet

Medan det fortfarande var ljust ute passade Gnista och jag på att springa en sväng. Dels var det ett bra sätt att trötta ut henne inför kvällen men jag hade också sett jag i år hade sprungit 619 km och det kändes som en siffra jag vill jämna till.

Det duggregnade och var fyra grader varmt och det är väder jag gillar att springa i. Gnista börjar bli riktigt duktig på att trava med och vi det märks att hon tycker att det är roligt.

Efter en varm dusch kollade jag appen och kunde konstatera att jag hade hyfsat till mitt årsmål och hamnat på… 624,5 km. Komma fem liksom (!!!??!) Det var nästan så att jag gav mig ut den sista halvkilometern men jag valde istället att vara nöjd med det jag gjort och att ta med just den känslan in i 2018.

Älskar knytis på nyår och i år skulle vi fixa förrätten vilket innebar en lugn dag. Förrätten tog en kvart att förbereda och sen kunde kag fixa med den roliga dukningen istället. I och med att vi har hundarna vill vi vara hemma om de skulle tycka att smällandet blir jobbigt. Som tur är kommer våra vänner gärna hit.

6 vuxna, 2 barn, 1 tonåring och 3 hundar. En riktigt lyckad sammansättning till ett riktigt bra nyårsfirande. Och så massa god mat förstås.

Klockan slog midnatt och vi skålade in det nya året, precis som sig bör. Hundarna klarade smällandet över förväntan och de 2 små barnen somnade halv ett efter att ha dansat sig igenom tolvslaget. Snacka om tappra och duktiga.

Halv två hade alla åkt hem, diskmaskinen var laddad och lugnet hade lagt sig. Resten av röjet tog vi idag innan vi landade i soffan och såg avsnitt efter avsnitt med The Crown och Black Sails.

Gott Nytt 2018!

Igår åkte hon hem igen. Hon som min makade överraskade mig med som julklapp. Älskade systeryster som bor alldeles för långt bort.

Alla andra hade också åkt vidare så det var ett tyst och tomt hus att komma hem till. Ja, hundarna och maken var där förstås.

Det fick bli en lekstund på stranden med hundarna (äldsta dottern och Nike anslöt en stund) innan vi landade i soffan framför tvn.

Två avsnitt Knightfall (så bra) och sedan Stjärnorna på slottet följt av Hotel Sacher.

Idag nyårsafton och en lugn sådan. Med två smågäster och tre hundar blir det riktigt bra. Nu stryka duk, piffa och preppa förrätt. Innan det blir mörkt tänker jag försöka hinna springa en sista runda också.

Gott slut alla!

Med systeryster på besök från England hade jag på känn att vi skulle bjudas på engelsk julmiddag och på annandagen var det dags. Kalkon, Yorkshirepudding, pigs in blankets och allt annat man kunde tänka sig.

Hela dagen stod hon i köket och bra blev det.

Som tur var hade vi lite plats över så äggosten jag hade gjort på morgonen också slank ner.

Den här gången testade jag ett nytt recept och den blev riktigt bra. Mycket bättre än makens variant 😉

Dotter efter dotter med respektive och barn och hundar fyllde på huset för den traditionella juldagsmiddagen. Den som vi införde för rätt många år sedan och som fortfarande står sig. Spagetti och köttfärssås. Lite tokigt och annorlunda men det passar oss väldigt bra.

Vi inser nu också att det där matbordet vi köpte förra hösten är en vinnare. 4,20 långt kan det bli med alla iläggsskivor och vi hade kunnat vara ännu fler igår.

Det blev julklappsutdelning och efter det även julklappsspelet och det kändes som att alla blev nöjda.

Efterrätten tog vi efter att alla paket var öppna och vi hann även med lite nattmacka med vörtbröd och julskinka innan alla drog sig tillbaka till respektive rum med hundar och ungar 😉

Idag är det annandagen och kalkonen står i ugnen och äggosten på kylning. Vi blir många runt bordet även idag.

Så kom den även detta år. Julafton, och med den alla traditioner. Allt från det där viktiga julpyntet till maten och allt annat också. Vädret var som vanligt typiskt midsommarväder.

I år skulle alla döttrarna, för första gången, fira sina jular på annat håll. Yngsta dottern med sambo var med en stund mitt på dagen men efter det åkte även hon.

Sedvanligt var det julsmörgås till lunch. Den där som farmor och farfar införde/skapade 1945 när de bodde i Brasilien.

Järngänget:

…det är tre (!) hundar i bilden.

Glögg och godsaker hör till Kalle Anka.

Fram mot kvällen skulle julbordet dukas fram och vad är det man säger? Inget kalas utan kras…

Men..

Det blev julbord även i år. Extra roligt var det att makens pappa hade med sig den gamla julduken de alltid haft. Nu kommer den få fortsätta fira jul hos och finnas med bland våra traditioner. Sånt gillar jag.

Nu är juldagen här och Syster yster och jag ska åka och träna. I eftermiddag ”anfaller” alla barn med familjer och då blir det spagetti och köttfärssås. Även det traditionsenligt.