Han dök upp som en räddade ängel och nu har Philip bott hos oss i lite mer än ett halvår. Bara.
Det känns väldigt mycket längre… Nästan som om han alltid bott här.
Kategori: en lisa i livet
Vägen till vårt nya kök – del 15
Nu händer det grejer. Medan jag legat sjuk med feber och ont i halsen har både snickare och elektriker varit här. Väggar har öppnats upp, tagits bort och byggts upp igen.
Igår var det mycket riva:
Och idag har det byggts en del:
Elektrikern har jobbat parallellt och nu finns uttagen där de ska vara (hoppas jag).
En del skräp blev det också men nu börjar man ana hur det kommer att bli.
Följ den spännande fortsättningen.
17 år senare
Det är en del el som dras om i samband med köksrenoveringen och efter gårdagen var det rätt många uttag och knappar som inte funkade. När vi skulle släcka ner för att gå och lägga oss skrynklade maken ihop pannan. En lampa i taket i hallen var tänd och knappen funkade inte. Ja, den knapp som maken använt sedan vi flyttade in i huset för 17 år sedan…
Han såg mer än måttligt förvånad ut när jag pekade på en knapp i andra änden av hallen och sade åt honom att släcka med den.
Efter 17 år hade han ingen aning om att det gick.
Som tandvärk
Det började i fredags redan och jag trodde på allvar att jag plötsligt fått hål i tänderna. Men varför och framförallt både i överkäken samtidigt?
Nu har poletten trillat ner även om det fortfarande gör ont. Mest när jag går/sätter foten i marken.
Det är bihålorna som spökar. Hurra! Eller inte.
Det går sådär
Att ligga hemma sjuk när hantverkare ska demontera/riva vägg är rätt tufft. Det låter en hel del kan man säga.
Fel! Det låter massor.
Suck! Vilken dålig planering av mig. Nästa gång jag blir sjuk ska jag se till att kalendern är tom…
en lisa i livet 