Jag fyllde kylen i båten inför helgen och passade på att stanna kvar i båten och äta middag. Och sedan lite längre. Jag hade liksom ingen tid att passa och maken var bortrest.
Hade jag tänkt på det tidigare hade jag nog blivit kvar över natten också.
På söndag ska jag berätta. Då kommer resan till Skanör i söndags få sin förklaring. Och att jag gråtit glädjetårar idag.
Lite till håller jag på det. Det som vi fått förtroende till. Det som vi kommer att göra allt vi kan för att förvalta och som vi är oerhört ödmjuka och glada för.
Håll ut.
Lite hastigt och lustigt tog vi en roadtrip till Skanör idag. Vad vi gjorde där är lite hemligt ett tag till men det jag kan säga är att det kändes bra.
Nu blir det lite pirrigt i veckan. Sen kan jag förhoppningsvis dela med mig mer.
Fingers crossed.
Härliga augusti bjuder på fina kvällar när man kan stanna utomhus länge. Antingen hos fina vänner eller hemma.
Jag ser gärna att det blir många fler!
Ikväll har makens nya grill invigts. En gasolgrill. Detta efter att han två gånger på raken tokmisslyckats med att grilla på kolgrillen. Frågar man honom om varför det heter kolgrill blir troligen svaret att allt man lagar på den förvandlas till just — kol.
Uppenbarligen har Sintra berört många under sin korta tid hos oss. Många har undrat vad som egentligen hände med vår underbara Sintra och det finns nu ett sista blogginlägg på hennes blogg.
Tack alla fantastiska ni för ord, samtal och stöd. Det är tungt och ofattbart.
Hon fattas oss.
Någon klok sade för några år sedan
Har man inte älskat – kan man inte sakna.
Vi har älskat – och vi saknar. Nu lever hon vidare hos oss genom Gnista.
