Det är långhelg på gång och vi ska ut med båten alltså kolla jag vädret. Ganska ofta kollar jag vädret. Det ser helt ok ut…
Båten är bunkrad med det mesta. Några kompletteringsgrejer ska inhandlas imorgon och det sista i packningen ska ner i väskan. Det kommer att bli en kanonhelg!
Som det ser ut nu går vi till Slussen imorgon och sedan vidare till Fiskebäckskil på torsdag, men inget är ristat i sten. Vi får se var vi hamnar.
När jag var på Skivstångskursen i helgen bodde jag på Sunnersta Herrgård lite utanför Uppsala. En herrgård som ligger mitt i ett villaområde men som när man går bakom huvudhuset faktiskt ligger på landet.
Jag kom fram runt åtta-tiden och det fanns inget att göra. Inget alls. Dålig täckning på iPaden (obefintlig) och ingen tv fick mig att istället ta en promenad. Nu i efterhand känns det som ett mycket bra val.
Det var jag, det var sniglarna och det var knotten som var ute. Vi var inte helt sams några av oss. Efter ett tag tröttnade jag på att titta efter var jag satte fötterna och krasandet av skalen blev mer och mer frekvent. Jag vann mot sniglarna men lyckades inte riktigt med knotten.
Jag hade valt att gå ner bakom själva herrgården eftersom jag visste att det låg något som liknade en sjö där. Mycket riktigt låg den där och det gick till och med en gångväg längs den. Efter en liten stund såg jag jag en skylt som sade ”Spång till Sunnerstaåsen 400 m”. Någon hade lagt ut en spång rätt genom vassen och blötområdet i anslutning till vattendraget och jag gav mig ut på den. Spännande! Två parallella rätt breda plankor att gå på och här och där mötesplatser. Jag funderade rätt mycket på var jag skulle hamna.
Jag kom ut på andra sidan och därifrån kunde jag ana Herrgården mellan träden. Vad jag skulle vilja se är hur det ser ut där när alla näckrosor blommar. Det måste vara fantastiskt vackert!
När jag gick där på spången började jag dock fundera. Jag var ute ensam på en spång, mitt ute i ingenstans, ingen visste var jag var och ingen skulle börja sakna mig förrän tidigast söndag kväll. Hade jag läst något om någon mördare/våldtäktsman/blottare i Sunnerstatrakten? Jag kunde inte komma på det men ändå – är det bra beteende tro….? Kanske inte…
Men – fint var det! Jag är glad att jag tog promenaden.
Vi har anmält oss till eskadersegling till Läsö under Kristihimmelsfärdshelgen. Äldsta dottern kommer hem till vårt tomma hus på torsdag och vi kommer sedan hem på måndag.
Tänka, tänka…
Funderar på om det är bättre att vi håller oss längs Bohuskusten så att hon kan ansluta? Kanske styra stäven mot Väderöarna istället med ganska stor del av familjen? Kanske dyker mellandotter också upp…
Så får det nog bli 🙂
På min arbetsplats jobbar jag på tredje våningen och jag tar aldrig hissen. Inte heller idag. Uppför trapporna gick rätt bra och jag tänkte inte så mycket på att jag även skulle behöva gå nedåt i trappan flera gånger under dagen. Tills jag stod där. På översta trappsteget. Jag insåg att jag var tvungen att ta klivet. Första klivet ner och sedan fortsätta med resten också… Jag tvekade faktiskt, på riktigt alltså. Det gjorde ont. Träningsvärken i benen var massiv men ändå var jag tvungen. De första stegen var värst, sen funkade det bättre. Tills nästa gång jag skulle gå nerför trappan igen.
Och jag som egentligen gillar träningsvärk… åtminstone lite.
Trappan på bilden är fö en illusion. Den kallas för Schröders trappa. Titta på bilden ett tag och se vad som händer. :-)Det gör inte ont i alla fall.
Fick ett macrofilter till min nya kamera av maken och var bara tvungen att testa lite. Det kommer nog ta ett tag innan jag lärt mig ordentligt men det är kul att leka fram kunskap.
en lisa i livet 