Det gick i flygande fläng och jag kan nu bocka av de första julklapparna på listan. Tänk vad man hinner på en lunch! Dessutom hittade jag precis det jag hade tänkt mig.
Jag kan tycka att det är lite svårt det här med julklappar. De flesta köper ju det de vill ha själva. Eller är det kanske inte så? Är det bara jag som tror att det är så? Kanske är det så att det man får i julklapp är väldigt uppskattat. Men kanske mer uppskattat om det är ”rätt” grej…
Jag är inte lite kluven till hela grejen.
Det som spär på kluvenheter är att jag älskar att få julklappar – och mest då små paket med glittrande innehåll. Sånt som kan kalla för ”lite lyx”. Är det kanske fel att önska sig det. Borde alla egentligen önska sig vettiga användbara grejer eller till och med getter och vattenreningstabletter till tredje världen. Sen finns det inte mycket som slår barns glädjestrålande ögon när de packar upp sina julklappar. Frågan är bara hur länge man ska räknas som barn?
Förra julen var julklapparna helt klart av mindre betydelse. Att familjen kunde fira jul tillsammans trots bilolyckan kvällen före julafton var så otroligt mycket mer värt… typ supermegajättemycket!
Resonemanget är rätt flummigt men innehåller ändå med en rätt stor portion sanning. En sanning som är lite jobbig eftersom den egentligen är rätt självklar… Men det går kanske faktiskt att göra både och…
En medelålders man i min närhet bjöd på dagens skratt.
en lisa i livet 