Kategori: Hälsa och Träning

Det har inte varit någon riktig ordning på träningen under hösten. När jag tidigare ledde egna pass på Friskis fanns det en regelbundenhet i åtminstone det passet. Dessutom fanns kravet att jag själv som ledare var tvungen att vara vältränad för att orka leda.

Under mitt nuvarande uppehåll som ledare finns inte det kravet längre. Den enda regelbundenhet som finns just nu är morgonträningen på onsdagar på Bluewater. Den missar jag inte gärna. I övrigt är det i mån av tid som gäller. Det konstiga är att jag tydligen själv upplevde att jag hade mer tid förut, något jag vet inte stämmer… Kan det vara så att tid inte är något man får, det är något man tar sig? Undra om jag inte har hört det förut.

Visst – det har ändå varit så att jag tränar två till tre gånger i veckan – men jag upplever inte att träningen är disciplinerad.

Igår tog jag mig ner till Sportlife för att styrketräna. Jag började med 3 km på löpbandet och medan jag sprang där, steg efter steg, bestämde jag mig. Nu måste jag ta tag i det – det är ju ingen annan som gör det åt mig…

Fyra gånger i veckan vill jag träna. Två pass med styrketräning, Bluewaterträningen och ytterligare ett pass av något slag. Kanske har jag för hög ambitionsnivå men jag satsar ändå på variation i träningen och skriver jag det här kanske någon vänlig själ påminner mig… 🙂

Jag har i alla fall bestämt mig för att INTE vänta till efter jul – som så många andra gör… Tänker ta tag i det på en gång  och inte skjuta upp det jag bestämt mig för att göra! Det innebär att träningskläderna åker med till Manchester i helgen. Det ska visst finnas gym på hotellet.

I väntan på en ablation för sitt hjärtfel medicineras yngsta dottern. Medicinerna är beta-receptorblockerande och när hon tar dem får hon inte de hjärtrusningar som hennes hjärtfel innebär. I och med det kan hon också spela handboll något som är en mycket viktig del av hennes liv.

När hon hade hjärtfelet förra gången var det på precis samma sätt. Innan operationen fick hon mediciner. Vi fick byta medicin ganska direkt eftersom hon fick biverkningar av dem men hittade därefter en medicin som fungerade bra. Efter operationen släppte vi allt vad mediciner innebar.

När hjärtfelet kom tillbaka i somras och hon återigen fick medicin var vi noga med att hon inte skulle få Atenolol igen. Istället fick hon Sotalol. Hjärtrusningarna försvann och vi tänkte inte mer på det.

Förrän nu!

I början av veckan trillade poletten ner. Plötsligt kunde jag se de biverkningar hon drabbats av sedan hon börjat medicinera. Sedan igår tar hon den inte längre och imorgon börjar hon istället med Isoptin Retard, den medicin hon bytte till sist också.

Har verkligen dåligt samvete för att jag inte sett/insett biverkningarna tidigare utan bara kopplat ihop det med vanliga tonårsfrågor. Hoppas att medicinerna nu ska fungera och att det snart är dags för själva ablationen. Oavsett så är huvudsaken att hon mår bra!