Välkommen tillbaka Rut

I juli 2007 infördes RUT-avdraget och med tre tonåringar i huset och ganska fullspäckade scheman med aktiveteter var vi inte sena att hoppa på att få huset ordentligt städat varannan vecka. Att städning i sig är tråkigt och att vi hellre gör annat bidrog nog en hel del. Städfirman vi anlitade var liten och ambitiös. De hade en nystartad filial i närheten och hade tänkte satsa på vårt område. Varannan fredag kom vi hem till ett skinande rent hem och vi var toppennöjda. Tyvärr blev den nya filialchefen (som också var den som städade hos oss) allergisk mot rengöringsmedel och vatten och man tvingades anställa ytterligare en person. Med den extra kostnaden sjönk lönsamheten och företaget blev till slut uppköpta av ett annat större städföretag. Samtidigt sjönk också kvaliteten på städningen och efter några månader sade vi sade upp avtalet. Efter ett tag hittade vi en lokal städfirma som vi testade utan att bli lika nöjda. Kanske hade vi blivit bortskämda av den första städfirman…

Sen var det ju det här med att röja dagen innan städfirman skulle komma. Det tog en evinnerlig mängd med energi och när det väl var gjort och tjejerna hade röjt även sina rum kunde vi lika gärna avsluta med städningen också. Vi var ju trots allt fem personer.

Åren gick och fem hemma blev fyra och sedan tre för att nu ha utökats med en hund så nu testar vi igen. Den här gången testar vi en städfirma från stora staden söder om oss och igår var första städdagen. Tidigare tyckte jag att det var viktigt att fredagen var städdag. Det var liksom då man ville komma hem till ett rent hus och sjunka ner i soffan för fredagsmys. Idag är jag nöjd med att det blir storstädat en gång varannan vecka och vilken dag det är har spelar mindre roll. Men visst var det tokröj som gällde i måndagskväll…

Igår eftermiddag var så huset skinande rent. Till och med alla fönster var putsade. Nu hoppas jag att det håller i sig och att vi blir nöjda.

Sängdjungeln

Det är dags att byta dubbelsängen hemma. Bara att köpa ny tänkte vi. Inte då… Det är ju en hel vetenskap.

Ok tänkte vi, vi åker och provligger på lite olika ställen. Det måste ju vara bästa angreppsmetoden. I första butiken fanns inte fasta sängar i den modell som var intressant. Möjligen skulle den komma in om 4-5 veckor. Säljaren (med näsan i vädret) ”visste” också att man var tvungen att lägga 10-15 tusen per säng om man överhuvudtaget skulle få tag på något vettigt. Klart att man kunde handla på Jysk eller Ikea men då fick man ju vad man betalade för… sade han.Vi lämnade butiken. Hur det nu var besökte vi ytterligare tre ställen och lärde oss lite varje gång. Fast, medelfast, kontinental, rammadrass, ja alla möjliga olika begrepp – och leverenstider – och priser – och tyger – och alldeles för många val kändes det som.

Till slut hittade vi den allra skönaste sängen, med bäst garantier och till ett hyfsat bra pris. På Ikea. Just det – Ikea som säljaren i första butiken förkastade som skräp. Det bästa av allt är att det inte är några leveranstider.

 

Mot alla odds

Så här såg de ut i mars och ärligt talat var jag lite fundersam ifall vi hade varit lite för tuffa mot de stackars kornellerna…

Nu har de hämtat sig. Allihop. Vissa tog det lite längre tid och har inte hunnit ikappän än men alla lever. Kors i taket säger jag…

Nästa gång ska vi inte vara fullt lika tuffa 🙂

 

Såklart…

När tar batteriet i en brandvarnare slut?

Alltid på natten….

Maken fick agera hjälte, ta sig upp ur sängen och plocka ur batteriet. När han sedan hade gått och lagt sig, igen, pep det, igen.

Hm, tänka tänka. Lyssna, lyssna. Ljudet kom visst från en låda i skänken.

Just det! Vi hade visst en brandvarnare till….

20120614-075703.jpg