2:a chansen – tror inte det

Döttrarna sitter och tittar på 2:a chansen på SVT. Jag började titta men gav upp. Det är bara för mycket.

Tur att det finns annat att göra. Som att lägga in tvätt. Trots att vi numera har väl fungerande tvättrutiner hemma (this&that: Rapport från tvättstugan) lägger tvätten inte in sig själv. Inte ens min. Konstigt?! När maken dessutom är bortrest och hans säng är ett utmärkt ställe att lägga min rena tvätt på har det samlats en del där… I och med att han kommer hem på måndag så behöver jag ta mig i kragen och lägga in den.

Det borde inte ha dröjt till nu – den är ju redan vikt….

Kaffe med oljud

För ett par år sedan fick maken och jag en kaffemaskin av mina föräldrar. En sån där som mal bönor och brygger kopp för kopp. I början var jag mycket skeptisk men det dröjde inte länge förrän vår kaffebryggare ställdes undan i ett skåp. Den får i och för sig komma fram när det är lite större kalas så helt uträknade är den inte.

Dessutom trodde jag att det skulle bli mycket dyrare med att använda kaffebönor – men det är det inte. Här går det bara åt precis så mycket som behövs kopp för kopp. Handen på hjärtat: Hur mycket överblivet kaffe häller du ut efter att ha bryggt det? Man brygger alltid lite för mycket, eller hur?

Det finns dock ett litet bekymmer. Maskinen väsnas. Och idag var en sån dag då jag inte uppskattade det. Migrän (första gången på 10 år) och huvudvärk var inte bra förutsättninger för oljudet, för kaffe ville jag ha. I medicinskt syfte. Koffeinet sägs ju förstärka effekten av värktabletterna.
Även andra gånger är ljudet obra. Som när maken går upp före mig. Det för ett herrans liv men gott blir det.

Jag får nog gå och hämta mig en kopp till!

Fiffig manick i köket

Vi har en fiffig pryl hemma i köket.

Det började med att döttrarna alltid lyssnade på musik från sina mobiler så fort de hjälpte till i köket. Det lät för dj**ligt rent ut sagt. Eller så lyssnade de musik i sina iPods och då hörde de inte oss.

Så vi investerade i en smart högtalare. Man kan docka sin iPod eller koppla in sin mobiltelefon och helt plötsligt är ljudet bra. Dessutom funkar den som laddare också.

Huruvida musiken är bra beror nog mest på lyssnaren…

Vart tog det personliga vägen?

Göteborgs Posten låg kvar på bordet sedan imorse och jag bläddrade bland annat i bostadsbilagan och tittade på bilder från hus som var till salu.

Vad tråkigt det såg ut!

Alla (ja – jag generaliserar) har samma typ av inredning i samma färgskalor och utan några personliga detaljer alls. Är det verkligen så det ser ut hemma hos folk eller vågar man inte stå för sin personliga stil (läs säljer den inte)?

Man ska inte kasta sten i glashus – men jag tycker nog att vi har lite mer personlighet hemma hos oss…