Vackra Ebeltoft

Tränade imorse och passade sedan på att skura båten. Vi har väldigt fint väder och solen tar… Får nog leva i träningslinne nu (:


Det är sådär vackert blått nu igen. Min favorit blå. Den som gör mig lycklig ända in i själen och som turboladdar mina batterier. 

Ebeltoft har funnits som by sedan 1200-talet och det syns. Staden är skev och väldigt charmig. Det är lätt att trivas här. 


Det är så lätt att trivas att vi bestämt oss för att stanna en dag till. 

Sex år tog det 

Facebook är lite roligt. Tack vare den fick jag imorse reda på att det just idag var sex år sedan vi var i Ebeltoft med båten. För sex år sedan sade vi att hit ville vi tillbaka. 

Idag kom vi hit igen. 

Det blev en fin dag på havet med vindar som tyvärr inte medgav mycket segling men istället bikiniläge. 

Lite sen lunch åt vi på en supermysig krog. 


Det blev grill och det blev tapto och det blev en riktigt vacker solnedgång.  Imorgon. Ligger vi kvar här och förutom att löpträna ser jag fram emot att gå en fotograferingspromenad. Här är fint och det måste jag bara få visa. 

Grenå lite som hastigast

Grenå blev bara ett kort stopp. Vi ville vidare söderut och Ebeltoft hägrar. Ändå hann vi en del. Lite jogg, lite shopping och lite äta ute. 249 DK/person och då fick man äta och dricka hur mycket som helst under två timmar. 


Och dricka var inte läsk utan öl och vin. Behöver jag säga att vi gick därifrån mätta och hm – otörstiga? 

En liten promenad hann vi också med innan vi kroknade för natten. Vi startade ju ändå tidigt från Øster Hurup. 

 
Blir det som vi hoppas hamnar vi i Ebeltoft idag. 

Äntligen go’segling. Men…

Det började redan när vi hade lämnat Øster Hurup. När vi ökade varvtalet på motorn vibrerade det i hela båten. Något hade troligtvis fastnat runt propellern. Vi körde lite fram och lite bak och det verkade släppa så vi fortsatte. Vi skulle ju ändå 35 nm söderut till Grenå och det skulle ta sina sex-sju timmar. 



Vi hissade på för att segla men stöttade lite med motorn för att vi skulle hålla jämn fart. Det verkade gå bra en stund men sedan kom vibrationerna tillbaka igen och då ännu kraftigare. Vi misstänkte att något fastnat i propellern och valde att stänga av motorn och segla vidare söderut. Grenå är en bra hamn om vi skulle behöva hjälp och vi hade ju kompisbåten Splash med oss. 

Vi fick en fantastisk segling mot Grenå även om jag hann tänka katastroftankar både en och sjutton gånger. 


Nu gick allt bra. Vi körde långsamt in i hamnen och kunde lägga till utan problem och kompisen tog på sig dykutrustning och kunde plocka bort en alldeles onödig blå lina som trasslat in sig i vår propeller.


Jag snörde på mig löparskorna så fort vi kommit i land. Allt för att göra av med den negativa energin jag hade lyckats dra på mig. Ibland önskar jag att jag kunde sluta upp med att bekymra mig så i förväg. Jag vet ju att det oftast är i onödan. 

Øster Hurup var en trevlig bekantskap

Kompisbåten Splash var redan på plats när vi kom och tog emot på bästa sätt. Hamnen är inte stor men faktiskt riktigt mysig. Det verkar vara en stor semesterort och då framförallt för tyskar. Många skyltar har text både på danska och tyska.

Omgivningarna är mycket vackra så jag förstår om man vill åka hit. 


För oss var det nästan nödvändigt att gå hit innan vi går till Grenå imorgon. Etappen Hals Grenå hade blivit lite för lång för vad vi tycker är lagom för Philip. 


Kvällen avslutades på mindre bra restaurang med dramatiska moln över Kattegatt som kuliss innan vi gick tillbaka till båtarna och kompisen spelade ner flaggorna på saxofon. 


Ännu en riktigt bra semesterdag. 

Nu har vi ställt klockan på tidig väckning. Vi har sex timmar på havet framför oss och vill gärna komma i hamn medan det är dag kvar. Ja, Runkeeper säger visst att jag ska springa 2,4 km imorgon också…