Kategori: Tankar och funderingar

Jorden är rund

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar
Maken har rest mycket i perioder. Redan när vi träffades 1988 reste han mycket. Då bilburet som säljare. Hans distrikt var ganska stort men jag kan nog säga att området närmast där jag bodde fick mest uppmärksamhet.

När vi fick äldsta dottern tyckte han inte att det var lika kul längre. Och när mellandottern föddes hade han bytt jobb och reste inte alls. Fyra år senare flyttade vi hit då maken bytte jobb igen.

Men det var först med jobbet 1997 som han började resa på riktigt. Varannan månad åkte han till Japan i två veckor. Hemma var jag och våra tre döttrar. 2, 5 och 6 år gamla. Är det inte jobbigt? Hur klarar du det? var några av de frågor jag fick. Men det var först med jobbet 1997 som han började resa på riktigt. Varannan månad åkte han till Japan i två veckor. Hemma var jag och våra tre döttrar. 2, 5 och 6 år gamla. Är det inte jobbigt? Hur klarar du det? var några av de frågor jag fick.

Jobbigt? Jobbigast var det nog för maken när han kom hem efter två veckor. Hemma hade vi ju våra rutiner för att allt skulle fungera och plötsligt kom han hem och ”störde” dessa. Och att jag skulle klara det? Varför skulle jag inte klara det? För att jag var tjej? Visst fick jag planera lite extra men jag kommer faktiskt ihåg att det var under den här tiden jag började träna regelbundet. Säkert var det ingen stor grej för mig det här med makens resande eftersom jag växte upp med en far som också reste mycket.

Numera reser maken inte lika regelbundet men han är ofta bort över två helger. Första helgen brukar rinna iväg och andra helgen längtar man lite – och det är rätt gott att få längta lite. Och sen kommer han ju hem! Och över sommaren resern han knappt alls. Då kan vi segla.

Lite lustigt är dock att det inte spelar någon roll var i världen maken befinner sig. Det kan lika gärna vara honom döttrarna ringer till när de kommer hem från skolan eller för att fråga om de kan gör si eller så. Världen är faktiskt inte så stor längre. Inte när e-post, mobiltelefoner, Facebook och hela Internet finns.

I måndags kom maken hem från Australien, igår var han svårt påverkad av jetlag och idag är han i Dublin.

Oj, oj, oj

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Oj, klockan är tio i sex och den hyrda (!) dvd’n ska vara tillbaka för kl sex.
Oj, yngsta dotterna är hos en kompis och ska sedan vidare på bio och kommer hem först efter nio och har inte ätit.
Oj, ingen av barnen har busskort och ICA, där jag ska lämna tillbaka den hyrda dvd’n, säljer inte busskort.
Oj, yngsta dottern hinner inte värma maten jag köpt till henne och sedan ta bussen till bion.
Oj, bion är slut nio men bussen hem går inte förrän fem i tio.

Lugnt och metodiskt har jag nu:

  • lämnat tillbaka dvd’n och krävt pengarna tillbaka (filmen hackade)
  • handlat micropizza och tomater (!) till yngsta dottern
  • kört till nästa ställe och köpt busskort
  • hämtat yngsta dottern och hennes två kompisar så att hon hinner värma pizzan och äta eftersom jag kör dem till bion.
  • Lovat hämta på bion kl nio.

Tack och lov lagar äldsta dottern middag, trots att hon är sjuk. Puss på dig gumman!