Ericsson 3-båten ökar på sin ledning i det femte benet av Volvo Ocean race. Följande skrev maken på sin blogg igår:
..A voice on the net..!: Ericsson III i ledningen!
Det såg först inte klokt ut att när de nästan vände tillbaka samma väg som de kom ifrån. Men det har gett resultat. Det är inte det man gör som man ångrar – det är det man inte gör. Här vågades det! Spännanade.
Och som vanligt ser det ut att gå fort!
Döttrarna sitter och tittar på 2:a chansen på SVT. Jag började titta men gav upp. Det är bara för mycket.
Det borde inte ha dröjt till nu – den är ju redan vikt….
Hur ska jag få ihop det här?
Idag ska jag träffa en väninna på Stationshusets pub. Vi skulle egentligen träffats hemma hos mig på lite vin och ost men med två sjuka barn hemma kändes det inte rätt mot någon. Inte rätt mot döttrarna och inte heller mot L. Därför föreslog jag att vi skulle ses på puben istället. Det kommer att bli trevligt och vi passar även på att äta lite där.
Nu till det här med busstiderna. För att vara på puben vid 18-tiden måste jag ta en buss hemifrån som går 17.42. Missar jag den går nästa först en halvtimme senare. Hem går sista bussen 23.00. Missar jag den måste jag ta taxi.
23.00 kan man ju tycka är ok en vardag men samma tid gäller alla dagar. Det innebär att tonåringar är hänvisade till att föräldrar hämtar dem när de är hos kompisar eller någon annan stans. Alternativet är att de måste ta sista bussen kl 23. Ska det verkligen vara så?
I-lansdproblem – javisst – men jag behöver inte gilla det för det.
Jag kände mig så duktig när jag hade skickat iväg grattis-sms:et till min kusin. Tills jag kom på att det är imorgon han fyller år… snabbbt iväg med ett till och svaret tillbaka löd:
HAHA tack
Han uppskattade gesten i alla fall (tror jag)
Väl hemma öppnar jag skafferiskåpet och ser en tom påse! Njae – tre mandlar fanns det kvar. Det var inte riktigt det jag hade tänkt mig. 
Vi måste ha en godisråtta hemma hos oss…och även om den är söt gillar jag inte när den äter upp mitt godis.
en lisa i livet 