Det känns som att det enda jag gjort idag är att äta.
Först fredagsfrukost med jobbet och sedan hade en kollega bakat grymma chokladmuffins. När jag kom hem från jobbet var det i princip bara för att vända i dörren för att åka till vännerna där det bjöds på årets bästa semla.
Som pricken över i blev det räkor till midddag.
Hoppas att alla godsaker ger extra energi till morgondagens löppass. Det lär behövas. 80 minuter är länge.
Även om somlig i familjen mumlar om vår passar jag på att njuta av vintern vi har.
Som i måndags. Kallt och soligt. Vackert och krispigt. När jag tog en promenad på lunchen kändes solen lite varm men det nöp i kinderna.
När vädret är så fint brukar solnedgången bli minst lika fin och måndagens var inget undantag.
Gårdagen bjöd på mystisk dimma och det var alla nyanser av grått som man kunde tänka sig. Även det vackert på sitt sätt.
Fram på eftermiddagen lättade dimman och bjöd på något av det vackraste jag sett på länge.
Hade tänkt ta med systemkameran men istället fick mobilen göra jobbet. Den bästa kameran är ju ändå den man har med sig.
Även idag var det fint men nu lite varmare och tyvärr blev det plusgrader. Hade jag fått önska hade minusgraderna och det fina vädret fått stanna.
Istället njuter jag av vackerheten som den är. När den är.
Inget jag rekommenderar men en matförgiftning är rätt effektiv när det kommer till vad vågen visar. Inte för att det lär bli bestående.
Nä – så dålig vill jag inte bli igen. Natten till söndag slog det till (varför alltid på natten?) och först idag torsdag var jag tillbaka på jobbet. Det mest lagade jag kunnat/velat äta har varit grillade smörgåsar…
Det som ändå grämer mig mest är att jag missade mitt 90 minuters löppass i söndags. Var riktigt laddad för det. Och inte ens idag vågade jag mig på ett 30 minuterspass…
Hoppas på imorgon. Lite lugnt. Jo, det måste gå. Göteborgsvarvet närmar sig ju.
Veckorna rusar iväg och det har redan hunnit bli februari. Konstigt – det känns om att det var jul typ förra veckan och ändå har massor hänt.
Det har varit skogspromenader och hundbus. Snö och massa minusgrader. Tapetsering och fotografering. Konsertbesök. och begravning. Och som ett kitt som har hållit ihop allt har löpningen varit. Hela 71 km fördelat på 11 pass och både första och andra mil knäckta. Det där Göteborgsvarvet som jag ska springa i maj närmar sig och det känns fortsatt bra även om jag haft en och annan svacka. Tänk att passen numera kan sträcka sig upp till 81 minuter. Det hade jag aldrig trott. På söndag är planen till och med hela 90 minuter!
Men först närmar sig Båtmässan med stort B. I år har vi lyxat till det och bokat in oss på Gothia. Det tycker vi att vi är värda.
Åtminstone om jag fick bo hos mig…
Det verkar som om Philip har ett bra liv.
en lisa i livet 