Det blev ännu mer klättring på bergen på Storö på Väderöarna. Efter en god lunch och en siesta i sittbrunnen gick jag och vännen på Alinde ytterligare en sväng. Vi ville se om vi kunde hitta både en tomtning kallad ”Kyrkan” och några vindrosor som skulle finnas inristade i berget. Just nu pågår ett arbete just på Väderöarna för att forska mer kring dessa.

Kyrkan tros vara en gammal begravningsplats för omkomna sjömän och på en altarliknande sten finns ett kors och ett upp och nervänt hjärta inristat. Hjärtat symboliserar döden. De finns även de som tror att Kyrkan användes av korsfarare på sin väg mot Nidaros.

Vi lyckades hitta både Kyrkan och två vindrosor och det är inte utan att man känner historiens vingslag. Här har sjöfarare sökt skydd och lä sedan lång tid tillbaka. Man blir full av vördnad.

När jag kommer hem igen tänker jag läsa på mer om Väderöarna och dess senaste funktion som boplats för lotsar och fyrfolk. Det som känns som det förflutna kom plötsligt nära inpå när jag idag fick veta att en kollegas mor var från ön och hade levt sina första 18 år här. Jag vill veta mer…