Maken och jag har precis kommit hem efter att ha sett Colin Nutleys tredje film om Änglagård. Vi bokade biljetter redan i förmiddags och det var nog tur för det var fullt. Medelåldern på besökarna ska vi dock prata lite tyst om. Den var nog närmare 60…

Filmen var en riktigt måbrafilm även om det låg en liten sorgkant kring den i och med Per Oscarssons död. Vi gjorde nog rätt, maken och jag, som tittade på de två första filmerna tidigare i veckan. Flera runt oss i biosalongen skulle hem och göra det nu i efterhand.