Suck…

Det börjar med att jag åker till torget. På parkeringen utanför Fiskbilen händer det. Det är fredag och dessutom lönefredag så parkeringen är rätt full. Föraren i bilen framför mig (och de då två bilarna jag har bakom mig) får syn på att det är en kvinna på väg (märk väl – på väg) mot en av bilarna i raden till vänster om oss. Jag ser nästan hur han tänker:

Ah, äntligen en parkeringsplats…

So far, inget problem. Problemet är att han samtidigt tänker –

Nu måste jag manövrera mig så att ingen annan tar denna enda lediga plats.

En plats som för övrigt inte är ledig än. Kvinnan, vars bil det är, ska först hinna fram till bilen, lasta in spädbarn + ytterligare en junior, vika ihop barnvagn, lyfta in matkassar i bilen och lämna tillbaka kundvagnen innan hon ens kan fundera på att backa ut…

Detta ser jag och tänker att – fine, jag kör förbi den stillastående bilen som kommer att stå där ett tag. Bakom mig har jag nu tre andra bilar och de är ju precis som jag också fast. Gubben i bilen framför mig står väldigt mycket i mitten men jag gör ändå bedömningen att jag kan köra om till höger om honom (På vänstersidan har mamman precis kommit fram till sin bil). Detta ser gubben och kränger snabbt sin bil åt höger för att hindra mig. Jag får tvärnita och lägga i backen, precis som ytterligare nu fyra bilar bakom mig. Han lägger dessutom själv i backen och börjar backa bakåt vilt tutande. Det gör vi i bilarna bakom honom också. Backar alltså – i ren självbevarelsedrift… Nu blir det ändå så att han genom sitt manövrerande lämnar plats för mig till vänster om honom och jag slinker förbi. I ögonvrån ser jag hur han vevar ner sitt fönster, hytter med näven, tutar, gapar och skriker (säkert inga snälla saker…) Mamman har ungefär nu kommit så långt som till att hon satt in barnen i bilen. Kvar har hon att stuva in barnvagn, lyfta in matkassar och gå tillbaka med kundvagnen för att gubben sedan ska kunna få sin plats. Hoppas att hon kom på att hon hade glömt att handla något och lastade ur barn och vagn igen…

PAPPHATT!

(inte är det första gången jag blivit irriterad på fenoment. Jag skrev ett annat irriterat inlägg om det i slutet av 2009… Samma parkering och säkert samma gubbe… https://enlisailivet.se/2009/12/30/varfor-detta-standiga-trafikkaos/)