Det är så roligt att umgås med vänner och då även tillsammans med barnen. Ja, barnen är stora men det är ändå inte alltid självklart…

Ikväll har vi varit hemma hos goda vänner som har barn i lågstadieåldern. Med var ytterligare familjer och ytterligare en tonårstjej. Vi fick en fantastisk kväll. Den började med lite mingel i deras trädgård. Solen gassade, Hakefjorden glittrade och grilldoften låg tät. Det var mycket vår i luften. Själva middagen åt vi sedan inomhus och tur var väl det eftersom temperaturen sjönk rätt snabbt när solen gick ner.

Åldern på oss där var mellan 6 och ca 50 och skratten avlöste varandra. En hellyckad kväll helt enkelt. Ibland uppenbarar sig dock den där generationsklyftan som ändå finns där. Kvällens djupaste var när mellandottern fick höra att hon nog satt på glasberget. Kommentaren kom sig av att vi konstaterade att när jag var lika gammal som hon gifte jag mig med maken. Plötsligt såg alla tre tonårstjejerna ut som frågetecken. De fattade inte vad glasberget var. Vi ”vuxna” bröt ihop. Vad gör då dagens tonåringar när de inte förstår? Jo de googlar så klart. På wikipedia kunde de läsa:

En prinsessa sitter på ett halt glasberg. Den friare som kan ta sig upp för berget erhåller hennes hand. Härifrån stammar uttrycket ”Hamna på glasberget”, att förbli ogift.

Då förstod de :-). Jag kommer ha träningsvärk i kinder och mage efter allt skrattande under kvällen. När sen yngsta dottern föreslog att vi skulle ta en springnota från taxi…. Ja – I rest my case.