Snön har lyst med sin frånvaro på västkusten i år men idag var det dags. Det började snöa efter lunch, ett stilla snöfall där det faktiskt relativt snabbt blev vitt på marken. Plötsligt ringde telefonen. Det var mellandottern som bara var tvungen att berätta om Sintras första möte med dalande flingor från skyn. Hon hade ju redan upplevt snö på marken men detta var något helt nytt för henne. Hon blev stående under tak och bara tittade. Huvudet vickade från sida till sida och flingorna i luften (stora sådana enligt dottern) var väldigt spännande. Ivrigt påhejad av sin lillmatte började hon sedan jaga dem och jag önskar så att jag hade kunnat få se det. Kanske tycker hon att det är lika roligt nästa gång, och nästa gång, och nästa…

Det hoppas jag på. Och på att det kommer mera snö. Massor med mera snö som får ligga ett tag.