Det kommer att inträffa det vet jag. Ändå vill jag inte tänka på det det allra minsta men idag kan jag inte låt bli.

Fick imorse veta att en bekants älskade hund hade fått somna in igår kväll. Lugnt, värdigt och trygg. Beslutet var inte svårt för min bekant att ta men det tar inte bort tomheten och saknaden efteråt. Jag är innerligt ledsen för deras skull och tårarna rann längs mina kinder när jag fick veta.

Någon gång kommer det där att vara jag och hur jag kommer att hantera det har jag ingen som helst aning om. Men idag kramar jag Sintra lite extra mycket.

REGNBÅGENS BRO av Paul C. Dahm

Det finns en bro som förenar Himmel och Jord.
Den kallas för Regnbågsbron, tack vare dess många färger
Vid denna sida av Regnbågsbron, finns ett land med ängar, kullar och dalgångar med frodigt grönt gräs. När ett älskat djur dör, kommer djuret till denna plats.
Det finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.
De gamla och svaga djuren blir unga igen.
De som har blivit skadade görs hela igen.
De leker hela dagen med varandra.
Men, det är en sak som saknas..
De är inte tillsammans med den speciella personen som älskade dem på jorden.
Så, varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer när någon plötsligt slutar leka
och tittar upp.
Nosen rycker till, öronen reses, ögonen stirrar, och hon rusar så plötsligt från gruppen.
Du har blivit upptäckt!
När du och din speciella vän möts, kramar ni om varandra lyckliga att återförenas, för att aldrig mer skiljas åt.
Ditt ansikte kysses igen och igen och igen; din hand smeker åter det älskade huvudet, och du tittar åter igen in i ögonen på ditt tillitsfulla djur, som så länge varit borta från ditt liv, men aldrig frånvarande i ditt hjärta.
Sedan går ni tillsammans över Regnbågsbron, för att aldrig mer skiljas åt…