Hon tittade konstigt på oss när vi skulle åka hemifrån i morse. Precis som vanligt satt hon i sin bädd och jag tror att hon längtade efter att få somna om – som hon gör varje dag när vi har åkt hemifrån.

Kommer du Sintra? Vi ska åka till dagis…

Vi fick ropa både en och två gånger och till slut kom hon.

Första dagen på dagis. Visserligen blir det bara två dagar i veckan men ändå. Vår lilla skrutta. Hur skulle det gå? Skulle ”alfahanen” Charlie släppa in henne i flocken så att hon kunder vara med i den lösgående gruppen? Det var ju det vi helst ville.

Charlie kom först efter lunch och när vi fick bilden av Sintra och Charlie tillsammans drog vi lite av en lättnadens suck. Han verkar gilla henne och hon har säkert haft det jättebra!