Det var ändå en hisklig tur att vi hade gångavstånd hem. Och att vi inte mötte någon på vägen. Vad hade de tänkt då? Två så gamla människor som vi, på väg hem klockan halv sex på morgonen…

Hur tiden kunde gå så fort har vi ingen aning om men trevligt och gott var det.

Lite omvänt kanske att yngsta dottern frågade… och när kom ni hem i natt? – och sedan skrattade högt när vi berättade. Hon tycker nog definitivt att vi är för gamla för det här men det tycker uppenbarligen inte vi 🙂 Bara det inte blir för ofta…