Idag skulle han ha fyllt hundra! Det är helt klart värt att nämnas på bloggen. Ja, det och en fanfar! Tänk att mitt under brinnande första världskriget föddes han, min morfar. Det är länge sedan, men ändå inte längre sedan än att jag fått höra om det av någon som levde då.

Den sista jämna födelsedagen han fick fira var 90-årsdagen. Då anslöt hela släkten till den lilla byn Ruderting i södra Tyskland där han och mormor bodde. Av stormen Gudrun, som härjade i Sverige samtidigt, fick vi bara se skadorna som blivit när vi några dagar senare bilade hemåt genom Skåne och Halland.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen och igen – Att mina barn har fått uppleva samma äldregeneration som jag har och faktiskt fortfarande gör, dvs min farmor, mormor och morfar, gör mig väldigt glad.

Så, idag kommer jag att lägga två rosor i havet. En för min morfar på hans födelsedag och en för min mormor som gick för att möta honom för två år sedan igår. Båda lika saknade.

Min morfar och mormor och lilla nyfödda jag ❤