Försäkringskassan gick med på taxiresor till jobbet om jag började jobba lite innan sjukskrivningen gått ut. Vi snackar två dagars hanteringstider… Jag är imponerad.
Strax efter åtta i morse stod då taxin utanför huset och kvart över tolv stod en utanför jobbet så att jag kom hem igen. Det enda meckiga är att jag lägger ut för resorna själv nu och sedan skickar in kvitton för utbetalning. Två kvitton om dagen. Det kommer alltså innebära att jag ska skicka in 22 (!) kvitton. Man kan tycka att det borde gå att hantera på ett enklare och smidigare sätt.
Hur gick då med arbetsdagen? Jo, bra. Foten på en stol och vaktmästaren lyckades till och med trolla fram en kudde till den.
Sedan hände det. En kollega kom förbi min plats för att kolla hur det var med mig – och klappade mig på foten – just där stiftet sitter. Jag skrek och hon såg förskräckt ut. Nu var det ju inte meningen men det känns fortfarande tyvärr.
Nu blir det soffan i eftermiddag och möjligen en stund på altanen om det är tillräckligt med lä där. Vissa positiva aspekter har fotoperationen fört med sig och det gäller att passa på medan solen skiner.
aj aj tänk om folk tänkte lite före och inte efter
GillaGilla
Tror att hon blev mer rädd än jag… Jag skrek rätt högt.
GillaGilla
Ja, hur tänkte hon där? ”Inte” tippar jag på…
GillaGilla
Eller att jag kanske var gipsad. Det var ju planen från början. Men ändå… Oskönt typ.
GillaGilla
Men aj vad det inte lät skönt!
Hon kanske trodde att du hade gips.
Ungefär som när jag var gravid. Jag hade sjukt ont i skinnet på magen de sista två månaderna och fick en massa bristningar som jag knappt ville röra för att det kändes obehagligt. Och ändå tog sig så många friheten att klappa mig på magen, värst var det nog på jobbet.
Ofta med kommentaren ” Åh en sådan go och fin bebismage!” Och sedan var handen framme, eller ” Får man klappa?” Och så var handen redan där innan jag svarat.
Eller som när min gamla chef ville klappa långt ner på magen, då fick jag nog ” Det där är knappt min mage! Allt flyttar sig och växer ihop under graviditeten så nej tack”.
Hoppas du slipper smärtan snart!
GillaGilla
Men hu. Ont i skinnet har jag inte hört om eller varit drabbad av. Låter verkligen oskönt.
GillaGilla