När jag och ena träningskompisen sprang vår 30-minutersrunda i mitten av förra veckan gick det fullkomligt åt fanders. Visst, jag kanske är lite hård mot mig själv men bra gick det inte…

Efter halva sträcka gav andningen upp och allt blev tokjobbigt. Det trots att jag varit duktig och tagit astmamedicin, men det var fuktigt och varmt ute samtidigt som det klipptes gräs på många håll. Kompisen försökte peppa mig men jag var besviken. Det hade ju känts så himla bra de andra gångerna jag sprungit.

Igår kom revanschen. Jag och en annan träningskompis sprang vårt pass (Philip var också med) och det kändes riktigt bra. Kanonbra faktiskt.

Skönt att vända trenden. Vill ju inte tröttna och ge upp. Det är trots allt många månader kvar till Göteborgsvarvet.