september igen

tiden går och vi skriver snart september igen, månaden som på så många sätt är förknippat med den största förändringen i mitt och min familjs liv. Månaden då jag för två år sedan åkte på en mycket efterlängtad yogaresa med min yogafamilj. Kanske borde jag ha uppmärksammat alla tecken jag fick om att det kanske inte var någon bra ide.

  • när jag skulle boka gick det inte att betala med kort som jag ville, för reseförsäkring mm
  • jag fick ryggskott och kunde under en period inte yoga
  • vi blev med valp, Astra, och skulle hämta henne veckan innan jag skull åka
  • avresan var elfte september
  • kvällen innan resan när jag duschar och rakar benen kommer jag på mig själv med att tänka”vem rakar jag benen för?jaja, ambulanspersonalen….
  • när jag backar ut från huset på väg till Landvetterminns jag att jag tänker”var det sista gången jag såg maken?
  • Parkerad på Landvetter visar jag mina vänner exakt var jag lägger p-kvittot för att kunna lösa ut bilen

och sedan blev det som det blev……Hade något förändrats om jag inte åkt? tror faktiskt inte det!Det skulle hända…

16sept, syrrans födelsedag och mitt under ett träningspass slog proppen ut min vänstra sida och förändrade inte bara mitt utan hela familjens liv

Var står jag nu då? Jo i ett läge där jag faktiskt vågar tro att jag kommer att bli fysiskt återställd. Min stora utmaning är hjärnans ork. För mig är det numera normalt att behöva vila när jag gjort mig iordning på morgonen,att jag lämnar stimmiga miljöer för att hjärnan kokar,att vissa butiker och främst då belysningen i dem knockar mig.Det är som att jag saknar ett filter, allt vill hjärnan processa oavsett om det behövs eller inte.

Tycker ändå att jag mår bra idag. Bra på ett nytt sätt.Mycket handlar givetvis om acceptans men det är tufft att försöka se sig själv som hjärnskadad för det är det jag är!

16 sept närmar sig och jag är kluven till dagen. förra året firade vi med tårta. Firade att jag överlevde för så är det ju också. Alla överlever inte en stroke, faktiskt.

Jag överlevde och börjar hitta ett nytt normalläge för varje dag. mycket tack vare min familj och alla fina vänner- Tack

En reaktion till “september igen

  1. Det du skriver vittnar om en fantastisk insikt, förståelse och numera även acceptans för det som hände. Och samtidigt en viljestyrka utöver det vanliga att gå vidare. Väl kämpat och fortsätt kämpa !!! Du kommer säkert att bli återställd med din järnvilja. Med använd den samtidigt med förståndig måtta. Och är inte att fira att just ha sina nära och kära kring dig som stöttar och önskar dig all bättring.
    Din far – Per

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s