Det har tagit tid…

..att återhämta mig efter jul- och nyårshelgerna Jag tycker att det är jobbigt med denna konsekvens av min stroke även om jag självklart är tacksam att jag kan och får uppleva helgerna.

I retrospekt var det kanske överdrivet optimistiskt att bjuda in nyfunna vänner helgen före jul. Att dessutom lägga in ett besök på jul på Liseberg där det var extremt mycket folk kanske rent ut var korkat.

Först nu börjar jag landa igen vilket innebär att hjärntröttheten är hanterbar.

Maten till jul har vi ett mycket väl fungerande system för.Ett system som vi förfinat sedan 2018. Inget saknades och ingen behövde stå med allt.

Vi hade tagit hem husbilen så att jag kunde gå undan och vila med jämna mellanrum. Ett riktigt bra hack. även om det skulle visa sig att det skulle bli riktigt kallt och därmed halt just dessa dagar men jag klarade mig utan vurpor.

Nyår skulle vi firat i Kungsäter med vänner men så blev det inte pga sjukdom. Istället fick det bli hemma vilket min hjärna säkert uppskattade.Maken bjöd på fyrarätters och yngsta dottern som jobbar inom vården väntades in för huvudrätten.

Nu är vardagen här och vi är återigen 2 vuxna och 1 hund i hemmet. Rutinerna börjar ramla på plats och vi ser fram emot ett oskrivet 2024 med nya spännande upplevelser men de vänner vi lite med ett tag till även om vi redan hunnit med ett kalas.

Lämna en kommentar