Hamnen i Skärhamn är redan full och fullare lär den bli. Med prognoser på kuling och lite till är det inte många som vill ligga i naturhamn. Vi fick toppenplats redan igår och nu tror vi att vi även kommer att lyckad med att tråckla in kompisbåten Rabalder också.
Innan kl 12 imorgon måste vi dock lämna. Då är bryggorna reserverade för träbåtar. Tur att vinden kommer ha lagt sig tills dess.
Vid tretiden dök våra vänner upp för att hälsa på oss i båten. Det blev en mycket trevlig eftermiddag/kväll med fika, bad och grillning. Det måste ha varit superexotiskt för dem att åka ända till Skärhamn för att hälsa på oss.
Medan väninnan och jag tog deras bil bort till affären för att kompletteringshandla lite blev det en gummibåtstur med döttrarna i vänfamiljen för våra makar. Rätt person på rätt plats eller vad säger man?
När vi kom i förmiddags var här tomt men det har fyllt på under dagen och nu är här fullt. Vi kommer att ligga kvar här imorgon för att vänta in kompisbåten Rabalder och sedan får vi se vart det bär av.
Efter att disken var gjord tog maken och jag en promenad på bryggorna och njöt av vackerheten. Vad glad jag är att jag faktiskt uppskattar den.
Hittade ett par riktigt fina Keen-sandaler på Team Sportia här i Skärhamn. Valet stod mellan svarta eller korallfärgade. Gissa vilken färg jag valde?
Det var en affär det. Här finns flera kvar…
Även om Ängeviken är trevligt och vi mycket väl kunde tänka oss att ligga kvar där kände vi att det var dags för lite äventyr. Vi stuvade och ship-shapeade och lade loss. Ut i Kyrkesundsrännan tog vi oss. Tänk att vi vågade?! 🙂
Det tog nästan fyrtiofem minuter att gå hela vägen till Skärhamn… och Sintra sov hela vägen. Misstänker att hon nog faktiskt skulle göra det hela vägen till Skagen eller Läsö också men vi tar det säkra före det osäkra och fortsätter skynda långsamt.
Efter en joggingtur och en go sill-lunch väntar vi nu på gäster. Hela vägen från Aröd kommer de för att hälsa på och det tycker vi är jätteroligt. Ytterligare en härlig semesterdag…
Maken och jag tog en promenad med Sintra till stranden. Maken tog av sig strumpor och skor och gick ut i vattnet. Maken kallade på Sintra. Sintra stod kvar och tuggade på lite sjögräs. Nej, det här med att springa ut i vattnet verkade inte riktigt vara hennes grej.
Plötsligt skuttade hon av någon anledning ut i vattnet och kom på sig själv med att ha vatten till maxhöjd ungefär. Hon sköt rygg som en katt och visste inte var hon skulle göra av den ena framtassen som var ovanför vattnet. Behöver jag säga att hon såg förvånad ut? Till slut rusade hon upp på stranden och började gräva i sanden istället. Något som fick husse att lyfta upp henne för att skölja av henne i havet igen innan vi gick tillbaka till båten igen. Som om inte det räckte spolade matte sen av henne med sötvatten…
Jag hoppas att hon har förlåtit oss…
Träna på att bada får vi göra igen snart.
en lisa i livet 