Författare: en lisa i livet

Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke. Nu vet jag att livet kan bli bra även om det inte blev som det skulle.

Tillbaka i målet trots stukad fot

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Förra helgen stukade yngsta dottern foten under uppvärmningen till handbollsmatchen mot Särökometerna. Trots att vi var snabba med att linda den blev foten svullen och blå. Under söndagen kunde hon inte gå på den utan hoppade runt på kryckor. Vi fortsatte att linda den och hon sov med foten i högläge. Successivt under veckan har hon blivit bättre och hela tiden haft siktet inställt att spela matchen idag. Tejpad!

Som supporter till laget tycker jag att det är bra,  men som mamma är jag inte lika entusiastisk. Håller tummarna för att det går bra.

Belöning för vad?

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Jag gillar orkidéer och tycker att de är väldigt vackra. När de blommar vill säga… För hur fina de än är i affären när man köper dem så slutar de ju blomma vad det lider och då börjar processen med att få dem att blomma igen.

Just orkidéskötsel är nog inte det jag är allra bäst på. Visst, periodvis sköter jag dem enligt konstens alla regler och ger denm till och med näring, men rätt ofta glömmer jag bort dem också.

Därför funderar jag just nu på ifall jag borde ha dokumenterat hur jag skött/misskött dem eftersom de sedan strax före jul blommar helt fantastiskt. Just då tyckte jag det var lite lagom kul när de starkrosa orkidéerna fick knoppar och slog ut lagom till jul. Om ni missat det så är det rätt mycket rött som hör julen till… Men nu bara njuter jag och hoppas att de står sig länge.

Måndag, fredag, måndag, fredag

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Veckorna rinner iväg och det känns nästan som om det är måndag och fredag hela tiden. Även om den här veckans tisdag kändes precis hur lång som helst hade det sedan hunnit bli torsdag innan jag hann blinka. Visst, det blir fortare dags för sjösättning och båtsäsong men jag vill ju hinna njuta av nuet nu också….

Bloggen har faktiskt blivit ett litet verktyg för det. Genom att jag gärna vill dela med mig av sånt jag upplever, vackra saker eller bara skriva av mig här och nu är bloggen också som ett litet fönster bakåt i tiden. Jag kan bläddra tillbaka bland mina egna inlägg och bilder och komma ihåg att jag faktiskt njöt av nuet – där och då. Även om det bara var en kort stund. I och med att det finns här kan jag ju uppleva det lite igen och igen. Rätt bra faktiskt!