Efter mormors födelsedagsfirande med familjen i Ulricehamn blev det dags att åka hemåt igen. Mellandottern skulle hem till Trollhättan och eftersom tågen inte gick som de skulle ställde vi så klart upp med skjuts. Många timmar blev det i bilen. På småvägar, på mindre vägar, på slingriga vägar och på vägar där jag övningskört många mil. Det blev Västra Götaland runt 🙂
Och vi hann nästan hem till Solsidan.
Jag hade lovat mellandottern att köra hem henne idag. Klart man ställer upp. Hon planterade julgrupperna och jag kör hem henne. Byteshandel kallas det även 🙂
Vi kom iväg vid kvart i tre eftersom jag ville hinna tillbaka till musikgudstjänsten klockan sex. Visst snöade det lite men annat än det såg det inte ut att vara några problem. Jag kom inte mer än ut på motorvägen förrän jag kände att det var halt – riktigt halt. Minns att jag såg någon på tv i veckan som berättade om hur förrädiskt det blir när det snöar och blåser och är kallt samtidigt. Något om att snöflingorna slipas runda…
Jag fick anpassa hastigheten men så är det ju om man inte vill råka ut för en olycka. Mycket riktigit dröjde det inte länge förrän de första blinkande blåljusen dök upp framför oss. Kvar på olycksplatsen var bärgare och polis och bilen höll på att dras upp ur diket. Väglaget på vägen mot Trollhättan blev sämre och sämre. Det är riktigt illa när det inte ens blir hjulspår på motorvägen så vi tog det jättelugnt, ändå kände jag att jag vid några tillfällen tappade greppet helt. Otäckt… Andra bara körde på som om det var sommarväg. Många var i och för sig fyrhjulsdrivna men inte ens det hjälper alla gånger men även många utan fyrhjulsdrift blåste om oss på vägen. Onödigt tycker jag.
Efter att ha sett flera olyckor på vägen är jag glad att jag tog det lugnt och att allt gick bra (och jag hann till kyrkan). Jag gillar att köra bil och även om även jag gillar att sladda runt och leka med bilen i snön vill jag göra det på ett kontrollerat sätt. Inte som många andra som, i någon sorts falsk trygghet i sina stora/nya/dyra/häftiga bilar, kör på samma sätt vintertid som sommartid. Jag hoppas att jag slipper vara i närheten när de tappar kontrollen för jag tror att det fakiskt är NÄR de tappar kontrollen inte OM.
Be careful out there. Please?!
Många mil har det blivit i helgen. Stenungsund – Österbybruk (via Uppsala) och sen hem igen via lillebror och hans familj i Linköping (den längre vägen). Allt som allt ca 120 mil. Då räknar jag inte in att vi körde tur och retur Uppsala på lördagen. Eller vi och vi? Äldsta dottern lade beslag på bilnyckeln när vi hade plockat upp henne så då satt jag bara i baksätet och åkte med.
Många mil blev det och det känns i kroppen (läs ryggen) men det var helt klart värt det – och jag lär göra om det igen, men då vill jag att maken följer med också…
Nu ska jag sova! Borta bra, jättebra – men hemma bäst!
Mellandottern övningskör som bekant och idag körde hon när vi skulle åka till Torp. Det fick bli gamla E6:an via Ucklum och Ljungskile. Bättre övningskörningsväg kan inte finnas. Bred och fin och utan trafik. Vi hade från början bestämt att vi skulle bytas av innan vi kom fram. Att parkera på Torp en lördag är inte riktigt sådär lugnt som man vill att det ska vara när hon ska parkera. Det kommer lite senare…
Kan säga så här – hon har snabba reflexer, dottern. Och nu vet hon att i just den där korsningen (hon vet vilken) så är det hon som ska lämna företräde till bilarna som kommer från vänster. Slutet gott allting gott! Men visst, jag erkänner – just när det hände vet jag att jag hängde mig i min ”Jesusbar” 🙂
Däremot är jag helt hundra på att hon kommer att klara körkortet när det väl är dags! Hundra!
Fick idag möjlighet att åka vägen om bilfirman där min bil är köpt. Lamporna på bilen har varit kassa och man kan ju numera inte byta dessa själv utan att veta hur man gör för att demontera halva motorn…
När jag hämtade ut bilen vid köpet fick jag i och för sig veta att utpekat var spolavätskan skulle fyllas på, allt annat stod det verksradskillens namn på…
Upp till bevis nu då. Visst – han tog loss något kopplade isär något annat och lyfte undan ytterligare något och en stund senare var alla trasiga lampor bytta. Kvar för mig var betalningen. Trodde jag!
”Det bjuder jag på idag – ha en trevlig helg.”
Oväntat? Absolut! Men visst blev jag glad över det. Funderar nu på om maken hade kommit undan lika billigt om det var han som hade åkt dit med bilen!?
en lisa i livet 