En kisspaus i rätt tid

När man efter fyra timmars bilkörning plötsligt blir stående stilla i bilkö på grund av en seriekrock tänker man inte på att det tar lite längre tid att komma fram till målet. Dit kom vi ju så småningom. Istället tänker man på att vi nog tog den där kisspausen i rätt tid.

IMG_1183
Usch!!! Jag hatar olyckor och hoppas att det gick bra för de inblandade. Åtminstone tillräckligt bra…

106. I baksätet (18 av 365)

1551706_10151783814886116_1942930932_n
Brännvidd 270.0 mm Slutartid 1/100 Bländare f/6.3 ISO 100

Sitter man ”i baksätet” har man inte mycket att säga till om. Tur då att vi var på resa i Tyskland, på tomma vägar, på Autobahn, på sträckor med fri fart. Och att det bara var för att ”testa” för så värst bekvämt var det inte. Ljudnivån och skakningarna ökade betänkligt.

Alkohol vid helt fel tillfälle

Mannen i fåtöljen, bredvid soffan vi sätter oss i, öppnar en ölburk. Jag gör snabbt (kanske för snabbt?) bedömningen att han är en av de långtradarchaufförer som körde på färjan innan bilarna släpptes ombord. Klockan är halv fyra och jag räknar till att det är fem timmar tills färjan ska lägga till i Trelleborg. Han öppnar en burk till och sedan ytterligare en. Maken och jag tittar på varandra. Vad gör man? Vi vet ju inte med säkerhet att han kör en långtradare själv. Kanske är han bara med som sällskap. Mannen plockar fram en tandborste och tandkräm och går iväg. Kanske tror han att den alkoholdoft som står som ett moln runt honom ska försvinna.

Dottern och hennes kompis tittar på mig. Får man köra bil efter att man druckit Smirnoff Ice? – undrar de. Det är nämligen det som mannen senare går över till och ett par stycken sådana slinker ner. Och så går han iväg och borstar tänderna igen…

Jag känner mig maktlös och vet inte vad jag ska göra. Vem ska jag vända mig till? Jag vet ju inte ens om han faktiskt kör bil även om hans beteende med tandborstningen får mig att tro det.

När vi kör av färjan kommer jag på mig själv med att titta upp i förarhytterna och undra om lastbilen han kör kommer att vara en av dem som ska åt samma håll som vi… och jag blir arg på mig själv. Arg för att jag inte gjorde något. Arg för att jag kanske hade kunnat stoppa en rattonykter/rattfull förare. Arg för att jag inte visste hur jag skulle göra. Jag hade ju inget regnr att tipsa om. Jag hade inget.

Ledsen arg blir jag! NU ska jag ta reda på hur man ska göra. Återkommer….

En tänd lampa

Ena bilen skulle till verkstaden för service och istället för att koordinera lämning av den på morgonen tyckte maken att vi kunde köra dit den kvällen före och droppa bilnyckeln i verkstadens nyckelinkast. Smart tyckte till och med jag.

Det föll ur mitt minne och jag hoppade glatt i min OnePiece efter att jag hade duschat efter träningen. Glömt det hade dock inte maken så plötsligt var det dags att åka. Byta om? Nej – på med jackan bara. Och hoppas att jag inte skulle behöva lämna bilen.

Maken hann fram lite före mig och när jag kör fram ser jag hur han släpper nyckeln i inkastet. Sen tittar han in i bilen en sista gång. Bara för att upptäcka att innerbelysningen är tänd. Den hade han tänt när han skulle läsa på visitkortet för verkstaden.

Det blev till att åka hem och hämta den andra nyckeln och åka tillbaka igen. Bara för att upptäcka att lamporna då hade slocknat…

Tur att verkstaden låg fem minuter bort bara 🙂

Nollställt på riktigt

En av bilarna har visat på lite felmeddelanden utan att för den delen bete sig underligt men maken tog ändå vägen om verkstan imorse. Serviceteknikern kopplade in bilen mot datorn och kunde konstatera att det fanns en del felmeddelanden. Han tog då beslutet att återställa/nollställa bilen och gjorde det.

När maken kom till verkstan funkade bilen – efter återställningen var den död. Helt död. Inte ens belysningen inne i den funkade.

Nu har maken en lånebil och på verkstan kliar de sig i huvudet….

Jag säger att det var tur att det hände nu och inte när vi är iväg någonstans…