Vaknar till snö! Eh….Imorgon ska vi ju sjösätta! Skärpning vädret.
Öppnar sedan mailen och kan inte låta bli att skratta.
Känns verkligen som att jag just idag vill köpa solkräm…
Kategori: en lisa i livet
Måndag och ny vecka…
Man får en liten aning om hur veckan kommer att bli när den börjar med att man kommer fram till jobbet, inser att mobilen ligger kvar hemma, kör hem för att hämta den bara för att komma på att jag ju (!) lade mobilen i fickan så den hade varit med hela tiden…
Undra hur detta kommer att sluta?
Både korkat och onödigt
Julen 2008 fick jag en Wake Up Light i julklapp som jag använt som väckarklocka i princip dagligen sedan dess. Ja, inte på helger eller semestrar så klart men så fort jag hade en tid då jag skulle vakna på morgonen. Finessen med den är att det börjar lysa svagt 30 minuter innan det är dags att vakna och ljuset blir sedan starkare och starkare ju närmare tiden jag ställt in för väckning kommer då den också började låta.
Alldeles före julledigheten gick lampan i den sönder och nu kommer det som var korkat. Lampan i den gick inte att byta! Den var fastlimmad!
Jag blev lite sur och tänkte minsann inte köpa någon ny Wake Up Light bara för det liksom. Så himla bra hade den nog inte varit, tänkte jag.
Jag hade fel. Tokfel.
Redan efter två dagar med ”vanlig” väckarklocka insåg jag att det där med att vakna till ljus var en förutsättning för både mig och min omgivning. Att vakna i ett mörkt sovrum var mer än pestigt och så värst trevlig var jag inte heller.
Nu bor en ny Wake Up Light på mitt nattduksbord, ordningen är återställd och jag vaknar go’ och glad igen.
Är huv’et dumt får kroppen lida
Om man tränar Tabata på tisdagen och riktigt känner träningsvärken komma krypande är man ganska korkad om man tar sig iväg på ett nytt träningspass som idag.
Jag kommer inte kunna gå imorgon!
Och tiden bara rusar…
Vad jag gör med den har jag dock ingen aning om. En ynka bok har jag läst under ledigheterna hittills och inte mycket till mellandagsshopping har jag lyckats med heller.
En annandagsmiddag med kalkon har ändå hunnits med.
Och några spelkvällar…
En promenad har jag också fått till, trots hälsporre.
Men mer då? Och då räknar jag inte in dammsugningen, tvätten, matlagningen och diskmaskinstömningen.
Det känns lite som att jag vill sakta ner tiden lite. Pausa mer. Hinna annat. Men redan där spricker det lite. Hinna mer är ju inte att ta det lugnare, det är att göra ännu mer ju.
Njut av livet – det går inte i repris! SÅ vill jag leva… Bara jag orkar ta tag i det. Det får nog bli min nyårsutmaning. Någon mer som hänger på?
