På förstasidan i dagens ST-tidning uppmanas ”gubbarna” att maka på sig eftersom det är tjejenas tur nu.
De två yngsta döttrarna är engagerade i MUF Stenungsund där mellandottern är nytillträdd ordförande med sin lillasyster som vice ordförande. I förra veckan intervjuade ST-tidningen dem och idag kom artikeln in. Samtliga i styrelsen är alltså tjejer och så har det blivit helt utan kvotering… Tjejer kan! Tjejer vågar! Visst är det häftigt!
Jag har en bild av precis den tapet jag hade tänkt mig. Vitt med vitt. Problemet var att den inte fanns. Konstigt… 🙂 Istället fick jag en ny bild i huvudet och den här gången tänkte jag vara lite mer förberedd så jag googlade lite.
kompass vit tapet
…och där var den. Tapeten som skulle bli så bra på den vägg i vardagsummet där vi tidigare hade bokhylla. Den vägg som just nu är väldigt vit.
(Tapeten kommer från Midbec och deras kollektion Regatta och det är därifrån jag har lånat bilderna.)
Men – går det att hänga tavlor på en vägg med den typen av tapet utan att det ser konstigt ut?
Vid nio ringde telefonen. Det var från Drottning Silvias Sjukhus (Östra). Läkaren som skulle operara yngsta dottern var sjuk så ingreppet var inställt….
Suck!
Visst kan jag förstå att även läkare blir sjuka men det var ju så nära. Att frustrationen är så stor beror på att det år så många saker som måste klaffa för att operationen ska bli av och framförallt då att dottern är 100% frisk. Vi har ju i princip hållit henne i karantän i en vecka nu och så blir det så här.
Dubbelsuck!
Sist det var på gång blev hon kanonförkyld och det var i november. Nu lär vi få vänta ytterligare fyra månader men om man tänker på att vi då hamnar mitt i sommar och semestrar så är det nog mer troligt att det blir någon gång efter augusti…
Livet blir inte alltid som man tänkt sig – Det kan bli bättre!
Två gröna OCH en svart vikt. Det var budskapet vid morgonens träning på Bluewater. Armarna var i fokus och jag börjar redan så smått fundera på hur det ska gå med fredagens skivstångspass. Misstänker att just armarna kommer att kännas rätt möra när väl träningsvärken sätter in.
Surprise
När vi trodde att träningen var slut kom Mark med dagens överraskning. Det vara bara att ta trapporna ner till spinningcyklarna och börja trampa. Inte nog med det – det var han som ställde in motståndet… Säger bara… Tungt… Men ändå skönt på något knepigt sätt. Det där knepiga sättet som gör att jag gärna tränar igen och igen och igen…
Känner hungern komma krypande och räknar med att ungefär kunna äta en häst… till lunch…
en lisa i livet 