Salt & Sill, vänner, grillat och whiskey

Kanske blir det en ny tradition? Åtminstone när det passar. Vi åkte till Salt & Sill för en födelsedagsfrukost och det gav mersmak. Just så kan jag definitivt tänka mig att börja  min födelsedag varje år 🙂 Gärna då tillsammans med så stor del av familjen som möjligt.

Solen sken även om det var riktigt kallt i vinden. Egentligen hade jag tänkt mig en promenad runt Klädesholmen men den sparar vi till en annan varmare gång istället. Mellandottern och jag hann istället med en runda på torget.

Väl hemma fixade vi inför kvällens spontana kalas. Kort varsel var det på inbjudan men ändå kunde alla komma. Det blev en kväll med massor av skratt, många gånger riktiga hjärtliga gapskratt och en och annan tår  – av glädje alltså. Dessutom har jag nu antagit vuxenutmaningen – att lära mig dricka (och tycka om) whiskey. Får man en flaska i födelsedagspresent är det ju det enda raka att göra. Lite planering inför kommande tjejsegling hann vi också med… Fyra av oss var ju på plats…

Jag somnade med ett leende på läpparna…

Det luktar vår

När jag kom ut från Friskis efter att ha lett mitt skivstångspass var det fortfarande ljust och ändå var klockan nästan halv tio! Dessutom luktade det vår.

Plötsligt känns det ändå som att det skulle kunna vara möjligt att den där våren som är lite varmare än den vi har just nu är på gång.

Hoppashoppashoppas!

(någon mer än jag som ser de hemliga orden i orden ovan :-)?)

Kan årets Valborgshelg leva upp till förra årets Påskhelg?

Valborg närmar sig och jag har tänkt mig vara ledig på måndagen för att få till en go’ långhelg då vi kan ge oss ut med båten. Redan nu börjar jag därför att snegla på väderprognoserna och hoppas på sol och temperaturer på minst 15 grader. Lite grand som det var förra årets påshelg.

Så här ser det ut just nu och det blir ett ”gilla” på det. Nu är man ju lite rutinerad så jag vet att det egentligen är alldeles för långt bort för att hoppas att prognosen stämmer.

Äh – jag hoppas ändå…

Idag fyller Sintra ett år!

Att bli hundägare är bland det roligaste vi gjort och tiden går så fort så fort. Jag kan inte riktigt fatta att Sintra nu blir ett år. Det känns som att hon alltid har funnits här och ändå har mycket hänt sedan hon flyttade hem till oss.

Jag minns fortfarande när vi lade till med båten i Lysekil på påskafton för snart ett år sedan. Det var då vi träffade henne första gången. Då var hon tre veckor liten och hade precis öppnat ögonen. Innan vi sedan hämtade henne hann hon både få svarta trampdynor och börja få lite fräknar.

Nu ett år senare har massor hänt och hon är en fin tonårig tjej. Riktigt snygg. Lite petig i maten, fin i kanten och med en räv bakom varje öra. Vi tror, nej vi vet att hon har det jättebra hos och med oss. Med oss för att hon är en i familjen.

Mycket älskad är hon, Vår älskade hund!

Detta bildspel kräver JavaScript.