Ibland gillar vi dig lite mer när du är sjuk…
Tja, vad svarar man på det?
Jag kan nog förstå dem för frampå eftermiddagen idag piggnade jag till ordentligt och fick lust att göra en massa saker. Bl a fick jag för mig att tv-soffan behövde städas/tvättas/dammas/göras rent/. Av med klädseln på kuddarna för att kunna tvätta dem och sedan blötte jag ett lakan som jag lade över de resterande klädda delarna som jag sedan ”piskade”.
Tja, tempot var ju lite lägre under tiden jag låg sjuk…
Stolt och imponerad som jag var över lillebrors prestation i Göteborgsvarvet kände jag mig grymt sugen att själv springa det. Åtminstone en gång. Jag fick med mig lillasysteryster på det och planer om Göteborgsvarvshelgen 2013 började smidas.
Nu tvekar jag dock. Varför? Jo, 21 km på asfalt är inte egentligen något som min rygg (där jag helt saknar en disk) skulle må bra av, men det inte det som får mig att tänka efter utan min allergi.
När jag sprang i mars och april gick det jättebra och det kändes jättebra. Enstaka dagar kunder jag dock märka att det var tungt att andas utan att jag såg någon särskild anledning. I maj blev det värre och jag trodde flera gånger att jag hade en infektion på gång. Så höll det på till jag kopplade ihop det med vädret. Regn i luften så gick det bra medan det blev jobbigt när det var sol och lite blåsigt… Pollenallergi alltså… och eftersom den påverkar astman så blir det så klart jobbigt att andas.
När går då Göteborgsvarvet? Jo, i maj. Då när min pollensäsong drar igång. Allergin kan jag hantera men när det sätter sig på luftrören och blir till astmabesvär blir det jobbigare. Nu funderar jag på om jag först borde få koll på astman och klara av att springa även under kommande pollensäsong och först därefter köra ett Göteborgsvarv. Förnuftsmässigt vet jag att jag borde göra så….
Jag funderar vidare men kommer inte anmäla mig än i alla fall…
Det funkar ju inte att sitta inomhus och deppa ihjäl sig när regnet vräker ner på utsidan och termometern knappt tar sig över 12 grader. Enligt väderprognoserna skulle det vara bättre norrut. Ack vad vi bedrog oss. Varken Smögen, Hunnebo, Hamburgsund, eller Fjällbacka kunde stoltsera med något som påminde om sommar trots att kalendern visar på 24 juni. Ok då – vi går på semester först om två veckor så än har jag inte gett upp hoppet helt men till och med jag börjar vackla. Kan det vara en ny istid på gång?
Lite shopping blev det dock i Smögen. En allvädersjacka (!) från Tenson. Både regn- och vindtät. Jag valde länge mellan den och en bikini men jackan verkade vara ett säkrare kort…
Fy bubblan vilket väder. Tur att det blir lite värme inomhus hos svärföräldrarna i alla fall. Vi hade ju nästan vägarna förbi så det fick bli ett överraskningsbesök…. efter att vi hade besökt den nya Sportshopen vid Tanumstrand. Jag säger bara, JÖSSES!
Nu säger ryktet att det ska komma mer regn under de fyra kommande dagarna än det gör i vanliga fall under hela juli… Jag hoppas att den prognosen är lika fel som många andra har varit det senaste. Nu vill jag ha sol!
Följande samtal utspelades igår mellan mig och en äldre släkting.
Jag:
Har du ätit någon sill idag då?
Släktingen:
Nej, jag tål ju inte mjölk
Jag:
Nej, just det…
Min enda tolkning på det var att släktingen tänkte på sill i krämiga såser och att det kunde vara mjölk i dem. Sen kommer den, kommentaren som fick mig att bita mig i läppen för att inte fnissa.
Jag tål ju bara grädde…
Vilken tur att kunna äta det man tycker är gott 🙂
På midsommarafton 1990 vigdes vi. I Strömstad kyrka, av Sten-Edgar Staxäng. En av de allra viktigaste och lyckligaste dagarna i mitt liv. Idag är det återigen midsommarafton – på vår bröllopsdag. Du och jag, tillsammans. Du, den allra viktigaste mannen i mitt liv. Den jag älskar mer än någon.
22 år innebär att vi alltså firar Jutebröllop. Känns sådär… Borde vara något vackrare men å andra sidan är Jute rätt snyggt och fantastiskt slitstark. Kanske lite som vi.
Älskar dig Maken – och TACK för de här första 22 åren. Nu är det massor av år kvar – för jag tänker bli minst 96 år gammal och du vet ju vilka gener jag har 🙂
Om ett par veckor ger vi oss ut på havet i massor av veckor och jag längtar dit. Till hela dagar tillsammans med dig, när vi tar dagen som den kommer utan några måsten.
