Sydväst, sjumilastövlar och skidglasögon är passande kläder idag. Usch och fy vilket väder det är. Annat var det häromdagen när jag anade vår i luften, hoppade över handskarna och knäppte upp jackan. Nu längtar till och med jag efter vår. Någon som vet var den håller hus? Inte här i alla fall.
Kategori: en lisa i livet
Femtio kronor i mynt, små mynt
Yngsta dottern ska bowla imorgon och till det ska hon ha med sig femtio kronor.
Det finns inga kontanter hemma. På sätt och vis inga kontanter. Det som finns är burken med mynt och i den finns bara enkronor.
Hoppas de blir glada för att få lite växel i morgon.
Hur bra är inte den här då?
Adele heter hon och låten heter Rolling in the Deep. Tipstack till lillasyster i England 🙂
Man får sig en tankeställare
Jag kommer hem och snubblar över skorna i hallen. Där ligger också en halsduk på golvet. Suck. I köket är diskhon full med odiskad disk och diskmaskinen är full, i och för sig ren men inte tömd. Spisen är kladdig och köksbordet har någon glömt torka av. En trappa upp ligger det en tom PET-flaska på golvet och bredvid tv’n en använd bomullspad. Sen ser jag den använda tallriken och glaset på bordet framför tv’n. Nu har jag nästa räknat till tio men känner ändå hur irritationen inte riktigt vill ge vika.
Så här är det ganska ofta. Visst, jag ser nog lite ”för mycket” men ärligt talat så är du ju inte så att jorden går under av att diskmaskinen inte är tömd. Dessutom har jag fått mig en tankeställare.
En kollega har råkat ut för något man inte önskar någon annan. Kollegans son ligger svårt sjuk på ett sjukhus. Sonen är i samma ålder som min yngsta dotter och mina tankar är med dem. Verkligen med dem.
Kollegan hade säkert velat snubbla över sonens skor i hallen och hade nog gladeligen lyft upp hans halsduk från hallmattan. Det hade heller inte gjort något att det var stökigt i köket eller att det fanns disk och tomma flaskor i tv-rummet. Och att tömma diskmaskinen – det tar ju bara några minuter.
Snart, snart får min kollega uppleva det igen. Det vet jag!
Och jag – jag är tacksam över att jag får snubbla på skor och tömma diskmaskin och allt annat som hör till vardagslivet med barn i huset. Irritationen, den får jag se förbi. Jag har ju dottern min hemma hos mig.
En fin vinst
Tänk vilken tur jag har – igen. Jag är medlem i konstföreningen på jobbet och vann 13:e pris av 14 vid dragningen för 2010. Det är femte gången som jag vinner något och tredje gången jag kommer näst sist. Ändå har jag alla de gångerna kunnat välja ett konstverk som jag haft högst upp på önskelistan. Den här gånger fanns det i och för sig en tavla som jag allra helst hade velat ha men den förstod jag skulle gå rätt tidigt. Tavlan som jag hade som önskemål 2 var alltså den jag nu kunde välja. Helt otroligt!
Det där med konst är uppenbarligen väldigt olika och jag verkar tycka annorlunda än det stora flertalet. Man kan ju undra hur det står till med min smak egentligen… Men visst är den fin? Det tycker i alla fall jag 🙂
Konstnären heter Per Cederbank och kommer från Borås. När man läser om honom på nätet kan man bland annat få reda på att han målar i olja på duk och papper men även på skiffersten för att få fram struktur och djup i sina bilder. Just tavlan jag vann är målad på skiffer.
Nu ska det bli kul att hitta ett bra ställe att hänga den på hemma.
en lisa i livet 