Har slagit in paket till prinsessorna i Ekängen och kommer stoppa ner dem i paketet med urvuxna kläder från kusinen i England. Det hade varit roligare att kunna ge dem det själv men det här får gå så länge.
Saknar dem. Vi har ju liksom inte setts sedan nyår.
Fredag och Medel station. Det kändes jättebra och jag öste på. Uppvärmning och styrka gick lysande och de första två varven likaså. Sen svartnade det för ögonen.
Första gången skakade jag av mig det och fortsatte. Andra gången gick jag ut och drack lite vatten. Jag tänkte nog, dumt nog, att det går nog över. Det gjorde det inte och jag blev faktiskt lite rädd och bestämde mig för att bryta.
Kanske att det var lite tufft att börja med tre tuffa pass första veckan efter att inte ha tränat under de tre veckor jag inte hade mått bra?
Nästa vecka kan det bara bli bättre. Eller hur?
Så har då även vår familj utökats med en iPad. Att det skulle vara så nära förestående visste jag inte och kanske inte heller maken men när rätt erbjudande dyker upp är du ju lämpligt att slå till.
Vad kommer den då att tillföra? Det undrar jag med. Jag brukar inte vara avogt inställd till nya tekniska apparater men vad kommer jag att använda den till mer än det jag idag har min iPhone till? Det kommer att bli intressant att se om/när/hur jag svänger… Hur som helst så är du ju svårt att tycka innan man har testat 🙂
Det jag vet att vi inte kan använda den till är som ersättning till dagstidningen. Hur gör man om man är tre runt frukostbordet och alla vill läsa varsin del av GP?
Hm… så var det det här med att träna försiktigt när man varit sjuk. Efter ung. tre veckors uppehåll var jag på ett skivstångspass i måndags. Visserligen drog jag ner lite på vikterna men det kändes bra. Ingen direkt pulsträning.
I onsdags bokade jag mig på skivstång kondition. Ett skivstångspass + intervallträning. Hade egentligen bara tänkt köra skivstångsdelen men typ rycktes med. Det kändes efteråt att det inte var riktigt bra.
Imorgon siktar jag på ett stationspass. Frågan är om jag kan ta det lite lugnt där. Det borde jag.
Troligen inte…
Det där med att göra klart är jobbigt ibland.
Yngsta dottern och jag har idag städat. Det är nästan klart. Ja, förutom att jag fick för mig att bädda rent. Det är inte klart. Och dottern skulle torka golvet på övervåningen. Det är inte heller klart.
Just det, dammsugarslangen ska hängas undan, och tvätten hängas och…
Hur ofta är det inte så? Dvs man börjar med något och blir liksom inte riktigt färdig. Inte helt färdig. Jag kommer ihåg när vi renoverade köket i vårt förra hus. När vi skulle sätta upp sista taklisten var den lite för kort och behövde skarvas. Vi fixade skarvbiten och målade den men fick inte upp den. Två år senare, typ en kvart innan mäklaren kom för att vi skulle sälja huset, satte vi upp den. Det tog ingen tid och var inte svårt så varför hade vi inte gjort det tidigare?
Jag har absolut ingen aning! Någon som har en bra förklaring?
en lisa i livet 