Målmedvetet målande

Att måla ett rum vitt kan låta enkelt men vitt är just vitt. Vitt täcker inte sådär jättebra direkt och jag insåg medan jag målade lager två att det skulle krävas även ett lager tre innan det blev bra. Eller i alla fall så bra det kunde bli. Problemet var bara tiden. Hur skulle jag hinna? Maken och jag har ju hela tiden sagt att vi ska ställa in möblerna på onsdagen och nu var det redan tisdag kväll.

Vilka alternativ fanns? Att gå upp supertidigt imorgon för att måla, eller att börja med lager tre mitt i natten? Det fick bli nattarbete! Nu blev det inte så sent men riktigt lika många timmars skönhetssömn som jag är van vid blir det inte 🙂

Resultatet blev bra. Inte superbra men inte heller halvbra. Bra helt enkelt! Så bra det nu kunde bli. Nu ser jag fram emot att ”flytta in” och även att få ordning på gästrummet nere. Det måste vara klart när en speciell lite tjej kommer och ska hälsa på i helgen. Då ska sängen vara bäddad med Hello Kitty lakan.

Kanske att jag skulle karriärväxla och bli målare?!

Eller inte… Verkligen inte!

Håller på och målar om ett rum på övervåningen som ska bli arbetsrum. Jag har spacklat, maken har slipat och målat taket och nu var det dags för väggarna att få ett första lager med vit färg.

Jag tänkte att jag skulle börja med att maskera runt dörrar, fönster och på alla lister tills jag såg att det var både turkos och ”latte” färg där sedan förra gången jag målade där. Inga mängder men tillräckligt för att jag förstod att det skulle synas nu när väggarna skulle bli vita. Istället bestämde jag mig för att måla kanterna på listerna med den vita väggfärgen. Om det är rätt vet jag inte men det kändes rätt att göra så just då… Hoppas ingen målare läser detta 🙂

Det blir inte bättre än det blir och det ska ”bara” vara arbetsrum där. Nästa gång det rummet ska göras om blir det proffs som gör det men just nu känner jag mig lite (!) proffsig själv. Resultatet av makens målning av taket är däremot superproffsigt!

Kom förresten plötsligt ihåg att det skvätter en del när man rollar väggarna.

Vi är helt klart bäst på kalas!

Redan när vi kom ner till Göteborg igår märkte vi att något var på gång. Inte bara märkte förresten, vi såg att något var på gång. Överallt fanns vi. Och det är klart, när mer än 350 anställda (700 med respektive) ska på samma kalas så ser man oss plötsligt överallt. Framförallt eftersom många, precis som vi, hade passat på att boka hotell och därför också åkte in till stan lite tidigare. Maken och  jag och våra vänner satt på Ruby (?) med lite öl och vin och fascinerades av alla vi kände som gick förbi eller för den delen också satt där.

Tillbaka på hotellet igen passade vi på att bubbla lite i jacuzzin, och själklart fanns andra av oss där också. Självklart drack vi lite bubbel  också. När maken och jag kom ner till receptionen när vi skulle gå iväg till själva kalaset – då var vi plötsligt väldigt många igen och fler skulle vi bli och det var så roligt att se hur uppklädda och fina alla var.

Vilket kalas det blev på Konserthuset. Efter mingel och tjöt med massor av roliga människor fick vi inta våra platser och showen del 1 började. Vilket röj och vilket ös och vilken final – allt med framfört av våra egna kollegor! Helt sjukt bra! Säger bara ArvingarnaZ 🙂 Efter mat och mera mingel blev det show del 2. Fortsatt röj och ös och nu med hjälp av Niklas Andersson (anar att mellandottern kommer bli avundsjuk när hon får reda på det) och som grädde på moset Charlotte Perelli. (jag var bara tvungen att gå in och titta på hennes blogg om hon hade skrivit något inför kalaset och det hade hon 🙂 Blir kul att se om hon skriver något mer…) När sen Partypatrullen ökade tempot ytterligare kokade det på dansgolvet – och jag var med och kokade.

Jag var med på 20-årsjubiléet. Jag var med på 25-års jubiléet och nu var jag med på 30-års jubiléet. För varje jubileum har nivån ökat och jag har svårt att se hur man ska kunna toppa det här om fem år.  Gårdagens kalas var ett av de roligast jag varit på och det tänker jag leva på ett tag nu.

Så här glada (och förväntansfulla) var maken och jag innan kalaset och vi var minst lika glada (och nöjda) efteråt.

Hur sant är inte detta?

Låt oss leva efter mottot:

livet ska INTE var en resa ner mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp. Snarare sladda in från sidan, med chokladkakan i en hand och vinet i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd samtidigt som man skriker:

WOOHOOOO vilken j-a åktur!!!!

(Ärligt lånat från vänners statusrader på Facebook)