Astra betyder stjärna och kenneln hon kommer från heter Stjärndalens. Dessutom har vi ju en stjärna på hundhimlen som vi vill hedra lite. Astras mormor Sintra.
I början av september kommer hon flytta hem till oss. Vår valp. En av Gnistas valpar. Till vår flock flyttar hon.
Som jag längtar!
Vi promenerade till Smögenbryggan. Det tar inte så lång tid från Hasselösund. Som sig bör var det mycket folk där. Varmt var det och det där med shopping kändes avlägset. Bara att prova något när det är 30 grader liksom. Vi pratade med en tjej som jobbade i Tenson-butiken. Hon berättade att de förra sommaren haft panik för att alla ville köpa windstoppers och regnjackor så det hade de bunkrat upp med rejält inför årets säsong. Aningen felprognostiserat skulle man kunna säga. Det de sålt mest av i år var badbyxor.
Istället blev det middag på Skäret. Sen tog vi Zita-båtarna tillbaka till Hasselösund.
Kunde inte låta bli att paddla lite när vi kom tillbaka till båten. Det var alldeles ljummet och nästan helt stilla. Tidigare hade jag sett att strömmen satte ett bra genom Hasselö-sundet men jag vågade mig ändå på att paddla dit.
Belöningen:
Kristallklart vatten och en fantastisk tur, även om jag fick jobba lite i motströmmen på väg tillbaka till båten.
Imorse lämnade vi hamn vid halv tio och lade till i hemmahamnen ca sex timmar senare. Det kryllade av båt ute. Alla verkade vara på väg någonstans.
Nu har vi landat hemma på altanen och till och med fått en skur på oss. 31 nätter summerar vi och med de 21 från försäsong är vi uppe i 52 nätter i båten och då har vi hela augusti och september framför oss.
Vilken vår och sommar!
Vi har varit ute med båten länge nu och morgnarna där vi vaknat efter halv sju kan räknas på en handens fingrar. Lite onödigt faktiskt. Semester och sovmorgnar hör ju lite ihop.
Även idag var en sådan dag. Strax efter kl sex vaknade vi båda och även om vi drog ut på frukosten till en liten stund efter sju var vi redo för att gå mot Hasselösund innan vännerna i Caprice vaknat. De vaknade när vi skulle lägga loss, eller så var de redan vakna men drog sig lite.
Vi gick mot Smögen och passerade Hunnebo på vägen.
En fördel med den tidiga morgonen var att det var få båtar i Sotenkanalen. Vi var tre båtar som styrde åt samma håll och vi mötte bara två båtar innan vi var igenom.
Rätt skönt och stor skillnad mot trängseln senare under dagen.
Nu ligger vi i Hasselösunds gästhamn. Vi väljer nästan alltid den i stället för Smögen under högsäsong. Mycket lugnare men med gångavstånd till bryggan ändå.
Imorgon går vi hem. Saknaden efter Philip är stor och vi är (faktiskt) ganska mätta just nu. Svårt att inte vara de med den här sommaren liksom.
Får man säga så? Äntligen regn – och åska? För det var extremt skönt med urladdningen som kom och luften, efteråt, blev mycket skönare.
Vi hade sett prognosen och därför lämnat vår naturhamn för Bovallstrand. Även Caprice anslöt. Tillsammans satt vi sedan i vår sittbrunn när åskan och regnet kom över oss. Den kom inte helt över oss men vi fick vår beskärda del av blixtar och muller. Även under natten passerade ytterligare en omgång men då var åskan lite längre bort.
Planen för söndagen var Väderöarna men vi vände och gick inåt igen. Sjön var lite för stökig för att min rygg skulle vara ok med den.
Istället blev det en kryssarklubbsboj på Dannemarken. En kollega var i närheten, på väg söderut, och kom förbi och fikade lite.
De testade båda SUP’en och det gjorde även en vännen på Caprice. Maken bidar sin tid och har fortfarande inte testat.
Det är så häftigt när man glider fram ovanpå vattnet och kan titta ner i det och dessutom komma väldigt nära.
Det blev en lugn kväll innan vi kröp till kojs. Nu går vi in i sista semesterveckan och är på ”hemväg”. Troligen landar vi hemma på torsdag och då efter fyra fantastiska veckor på sjön.
Maken presentade mig med en SUP (stand up paddle board). Äldsta dottern hade med sig den när vi var och hälsade på valparna i Lysekil i onsdags och igår när vi hade ankrat upp utanför Bovallstrand pumpade vi upp den. Ja, det var mest maken som pumpade.
Sup(!)er roligt är det och inte alls så svårt att hålla balansen som jag trodde. Klurigare är det att hålla kursen med den men jag lär mig för lite mer för varje gång.
Vi insåg att det skulle vara lite dumt att använda våra självuppblåsande flytvästar när man paddlar så vi fick komplettera med andra (vanliga). Skulle man ramla skulle ju flytvästen blåsa upp sig och sedan behöva byta patron.
Första svängen blev i badkläder. Andra också.
Sista gången för kvällen vågade jag mig på att ha vanliga kläder. Hade ju inga planer att ramla och började få in tekniken.
Imorse var det helt vindstilla och jag har har redan hunnit med två halvtimmespaddlingar. Idag blev det bikini. 
Idag hoppas jag även att maken ska våga testa. Gillar han det lika mycket som jag skulle vi ju kunna ha varsin och paddla tillsammans.
en lisa i livet 